Storängen
I början av 1900-talet letade Tjänstemännens egnahemsförening efter ett område att bygga villor på för sina medlemmar.
1904 valdes Storängen ut som en lämplig plats, mycket beroende på sin närhet till den nyanlagda Saltsjöbanan.
De flesta av föreningens medlemmar var tjänstemän, men där fanns också direktörer, professorer, ingenjörer och jurister. Även konstnärer som Rickard Bergh och Anton Genberg var medlemmar. Redan från början fick Storängen en hög standard på vägar och ett dräneringssystem möjliggjorde att WC kunde installeras i samtliga hus. 1910 fick området belysning. Föreningen hade en egen byggnadsordning.
De flesta villor har en mycket särpräglad arkitektur, ritade av sin tids framstående arkitekter (t ex Torben Grut och Ragnar Östberg), ofta med drag av nationalromantik eller jugend. De stora husen, de stora taken och de små spröjsade fönstren går igen i många av Storängens byggnader. Läs mer om Storängens hus i Elisabet Stavenow-Hidemarks ”Villabebyggelse 1900–1925” och i ”Bebyggelseinventering i Storängen” av Lisbeth Nilsson 1979 på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholm.