Fåglar
Törnskatan
Törnskatan bor i öppna landskap, där det finns boplatser i buskar eller häckar. Den vill också ha nära till låg vegetation där insekter och smådjur trivs. Törnskatan är något av en karaktärsfågel för Erstavik. När den fått syn på ett lämpligt byte - en stor insekt, eller kanske en liten ödla eller mus - flyger den blixtsnabbt för att ta det.
För att få se den: Tänk på att törnskatan ofta sitter och spejar på en hög plats, ungefär som på halmbalen på bilden i bildspelet ovan, och på vilken slags mat den är ute efter! Bilden är tagen nära Öringesjön.
Steglitsen
Den färggranna steglitsen sitter ofta, som på bilden här, på en tistel. Den trivs i öppna, trädrika landskap och vid odlad mark. Favotitmaten är frön från tistlar och kardborrar, som många andra djur aktar sig för. Fågeln är en skicklig klättrare.
För att få se den: Spana i öppna eller halvöppna marker och vid vägkanter - gärna där det finns tistlar. Bilden är tagen i närheten av Skomakartorp.
Stjärtmesen
Stjärtmesen är en ganska liten fågel - cirka 7 cm kropp och lika lång stjärt - med ett särpräglat utseende. Boet, som hängs upp mellan grenar, är konstrikt hopfogat av fyra olika material: lav, fjädrar, spindelväv och mossa. Det kan finnas upp till ett par tusen fjärdrar i ett bo! Stjärtmesar brukar hålla ihop i mindre flockar. De stannar även vintertid.
För att få se den: Spana i fuktig lövskog och hagmarker med gamla ekar!
Storlommen
Storlommens hoande kan låta ödesmättat, särskilt en sen kväll vid sjöstranden. När man väl har hört den är chansen att också få syn på den vackra spolformade fågeln ganska stor. Lommar håller ihop i par och återvänder gärna till samma häckningsplats, vid stranden till en klar sjö med mycket fisk.
För att få se den: Spana vid Sandasjön och Strålsjön är ett par tips.
Havsörnen
Havsörnen är mäktig. Den är vår största rovfågel, med en vingbredd på upp till 2½ meter. Paren håller ihop livet ut. Boet, som byggs i stora tallar eller på klippavsatser byggs på så att det kan bli ett par meter högt och väga flera hundra kilo. Miljögifter har varit nära att utrota havsörnen i Sverige, men de senaste årtiondena har den återhämtat sig starkt. Därför finns det nu en hyfsad chans att få se den segla ute i skärgåden och även in mot Stockholm. Sommartid jagar den oftast fisk. När vattnet är fruset lever den till stor del av självdöda djur.
För att få se den: Speja över Erstaviken och kring öarna utanför, gärna med kikare eller bra kamera till hjälp!
Insekter
Blåvingen
Varför blåvingen har fått sitt namn är nog lätt att förstå - men egentligen är det bara hanarna som är blå, och enbart på vingarnas ovansida. Det finns flera olika arter av blåvingar, men att skilja dem åt är överkurs för de flesta.
För att få se den: Blåvingar flyger gärna när marken och vilar sig ofta på grässtrån. Så spana lågt, vid vägkanter och i öppen mark.
Jungrusländan
Jungrusländor går att känna igen på sin långa och smala bakkropp, som sticker ut bakom vingarna. Vingarna sitter i två par vingar, som är väldigt lika varandra. De kan inte flyga lika snabbt som trollsländorna. Därför jagar de insekter som sitter stilla eller rör sig långsamt. Arten på bilden heter blå jungfruslända.
För att få se den: Spana vid rinnande vatten, till exempel vid Sandabäcken!
Mindre sjötrollsländan
Den mindre sjötrollsländan på bilden ovan har en cirka 3 cm lång bakkropp.
För att få se den: Chansen är hyfsad vid Sandasjöns stränder och där Sandabäcken ringlar sig fram genom odlingslandskapet.
Gröna sandjägaren
Grön sandjägare springer snabbt, men är också duktig på att flyga. Den jagar myror och andra småkryp på marken.
För att få se den: Som namnet skvallrar om trivs skalbaggen på sandig mark. Det är det gott om i stora delar av Erstavik, framför allt i de västra delarna.
Sexfläckiga bastardsvärmaren
Sexfläckig bastardsvärmare syns tydligt när den sitter på blommor. Den här typen av fjärilar försvarar sig mot angripare genom att deras larver samlar på sig giftet vätecyanid från växter de äter av. Giftet finns kvar både i puppan och fjärilen.
För att få se den: Det här är en rödlistad, det vill säga utrotningshotad, art. Det finns chans att se den på blomrika ängs- och hagmarker under högsommaren.
Foton: Ronny Fors
Sidan uppdaterades: