Kort om Invasiva arter
Invasiva arter är främmande växter, djur, svampar och mikroorganismer som avsiktligt eller oavsiktligt flyttats till en ny miljö och som där sprider sig snabbt och orsakar skador på naturen.
I Sverige finns mer än 2000 främmande arter, cirka 20 procent av dem är invasiva eller potentiellt invasiva.
Naturvårdsverkets samlade information om invasiva arter i Sverige
Sprid inte invasiva främmande arter
Foto ovan: Blast av jättebjörnloka vid skuruparkens entré
Jättebjörnlokan är en invasiv och objuden växtart som vi bekämpat i Nacka sedan många år tillbaka. En växt som riskerar att bli invasiv i landet, men som ännu inte omfattas av några regler är parkslide.
Jättebjörnloka
Så här känner du igen jättebjörnlokan och hur den sprids
Jättebjörnlokan är en storväxt, flerårig ört som blommar i juli - augusti. Vanligen blir växtarten 2-3 meter hög men ibland växter den sig upp till 4-5 meter hög. Bladen kan bli en meter breda och tre meter långa.
Blommorna är vita i flockar och kan bli upp till 0,5 meter i diameter. De yttersta blommorna i flocken är oftast större än de övriga. Ståndarna har gröngula eller rödaktiga ståndarknappar. Frukterna är drygt en centimeter långa, runda till elliptiska, med kraftiga oljekanaler som är vidgade nedtill.
Jättebjörnlokan härstammar inte från Sverige och har därför inte några naturliga fiender här. Den har inga stora krav på jordmån och sprider sig effektivt med frön. På kort tid kan den ta över stora arealer. Frön från jättebjörnlokans blomsterkrona som spridit sig kan börjat gro så långt som sju år efter att de har hamnat i marken.
Foto: En stor praktfull blommande jättebjörnloka
Tipsa oss
För att kunna identifiera och kartlägga var jättebjörnlokorna växer behöver vi din hjälp. Misstänker du jättebjörnloka kan du felanmäla det till oss via formuläret
Felanmälan jätteloka/parkslide.
I kartorna nedan hittar du de jättebjörnlokebestånd som redan är identifierade.
Kartor - här växer det jättelokor
Titta gärna på kartorna innan du rapporterar jättelokan. Kanske är den redan inrapporterad och med i bekämpningsplanen. Inrapporterade björnlokor är markerade med en röd eller grön prick. De svarta prickarna markerar lokor som står på mark som kommunen inte äger.
Boo Orminge (PDF-dokument, 1,6 MB)
Boo syd (PDF-dokument, 2,1 MB)
Boo sydväst (PDF-dokument, 1,3 MB)
Boo Velamsund (PDF-dokument, 1,5 MB)
Saltsjöbaden alfredsro (PDF-dokument, 1,6 MB)
Saltsjöbaden centralt (PDF-dokument, 1,9 MB)
Saltsjöbaden syd (PDF-dokument, 1,6 MB)
Saltsjöbaden väster (PDF-dokument, 1,6 MB)
Sickla centralt (PDF-dokument, 1 MB)
Sickla långsjön nackamaster (PDF-dokument, 2 MB)
Sickla norr (PDF-dokument, 1,5 MB)
Sickla väst (PDF-dokument, 1,9 MB)
Sickla öst (PDF-dokument, 2 MB)
Älta norr (PDF-dokument, 1,2 MB)
Hur och varför bekämpa jättebjörnlokor?
Orsakar hudbesvär och tränger ut andra växtarter
Det finns två huvudsakliga skäl till att bekämpa jättebjörnlokan:
- Växtens farlighet. Om man får växtsaft på sig och sedan vistas i solljus kan man få brännblåsor
- Växten invaderar naturliga biotoper och tränger ut inhemska växtarter
Under sekelskiftet var jättebjörnlokan en omtyckt och praktfull perenn i trädgårdarna. Idag räknas jättebjörnlokan till gruppen invasiva arter, eftersom den är alltför konkurrenskraftig.
Så här bekämpar vi jättebjörnlokor
Vi bekämpar jättebjörnlokorna på kommunens mark helt utan bekämpningsmedel. Istället för kemiska bekämpningsmedel använder vi så kallad mekanisk bekämpning. Mekanisk bekämpning är en miljövänlig och effektiv metod som innebär att vi hugger av toppen av jättebjörnlokans rot.
Jättebjörnlokans rot kan till skillnad mot till exempel maskrosens rot inte skapa nya grenar som växer upp. Så när väl toppen av roten kapats, den så kallade tillväxtpunkten, dör roten. Ibland händer det att vi missar tillväxtpunkten vid första försöket och får då upprepa metoden tills dess att hela jättebjörnlokebeståndet dött ut.
Frön från jättebjörnlokans blomsterkrona sprider sig lätt och kan börjat gro så långt som sju år efter att de har hamnat i marken. Dessa små fröplantor som börjar gro bekämpas på samma sätt som dem som hunnit växa till sig.
bekämpa jättebjörnlokan på din tomt - var försiktig!
Har du fått in jättebjörnlokor på din egna tomt kan du bekämpa dem genom att ständigt hugga av dem så fort de växer till. Det behöver upprepas ofta för att lyckas.
Jättebjörnlokor överlever inte i en gräsmatta, något att ha som riktmärke.
Du kan även hugga av rötterna. Att skilja tillväxtpunkten från roten är ett effektivt sätt att bekämpa lokor på. Oftast får man göra om det några gånger innan alla lokorna dör.
Hittar du ett mindre bestånd med lokor kan du först ta bort allt ovan jorden och sedan täcka över området med t.ex. en kraftig presenning och därefter lägga något tungt ovanpå. Om jättebjörnlokan hunnit bilda fröställningar bör dessa klippas bort och läggas i en påse som kastas med hushållssoporna.
Efter lyckad bekämpning bör man hålla utkik efter nya plantor. Gamla frön som ligger på marken kan gro efter flera år.
Var försiktig när du arbetar med jättebjörnlokor
Växtsaften ger skador på huden som liknar riktiga brännskador. Besvären kan komma med några dagar fördröjning, kvarstå i veckor och skapa ärrbildning och mörkfärgning av huden. Har du fått växtsaft på huden tvätta den omgående med tvål och vatten. Skydda huden mot solljus under en vecka.
Kontrollera risken hos Giftinformationscentralen
Parkslide
Så här känner du igen parkslide och hur den sprids
Parkslide är en flerårig, storväxt ört som i sitt växtsätt liknar bambu. Den är upp till 3 meter hög och har kraftiga rötter. Allt som är ovan jord dör över vintern så att det endast står spröda döda växtdelar kvar. Arten är skildkönad, och endast honindivider är kända från Sverige.
Den sprider sig om man tar upp en rot eller delar av en rot och flyttar den till en annan plats. Redan befintliga bestånd kan växa till och bli större men förloppet går ganska långsamt. Får växtarten växa på en plats många år samlar den på sig massor av kraft i sitt rotsystem.
I Nacka finns också växten jätteslide. Den liknar parksliden men är större och den bekämpas på samma sätt
som parksliden.
Foto: Jätteslide
En fördel är att börja redan på våren med bekämpningen då växten skjuter upp nya skott ur jorden, dessa är då lätta att klippa av. Detta upprepas regelbundet med några veckors mellanrum. På det viset utarmas rötterna på sin kraft. Det tar oftast flera år innan plantan dör.
Foto: Bild på vårplanta av parkslide
Vårt arbete med parkslide
Sedan våren 2020 pågår en inventering av parkslide för att få kännedom om var den växer i kommunen. Planen är att inventeringen vi gör i år ska ligga till grund för att utöka bekämpningen på den kommunala marken under de kommande åren.
Från ha bekämpat ett fåtal bestånd av parksliden de senaste åren utökar vi i år till att bekämpa växtarten på ett tjugotal platser.
Perioden juli-augusti kommer inventeringen av jättebjörnloka och parkslide ligga vilande, men tas åter upp i september. Fortsätt gärna att rapportera in under sommaren.
Tipsa oss
För att kunna identifiera och kartlägga parksliden växer behöver vi din hjälp. Om du hittar dessa kan de rapporteras in till oss via formuläret Felanmälan jätteloka/parkslide.
Om parksliden skymmer sikten
Om parkslide växer vide vägen och skymmer sikten så ska den felamälans så som all annan trafikfarlig växtlighet felanmäls. www.nacka.se/trafik-och-utemiljo-felanmalan
Hur och varför bekämpa parkslide?
Växtarten behöver bekämpas då den invaderar naturliga biotoper och tränger ut inhemska växtarter.
Plantera inte parkslide i din trädgård.
Så här bekämpar vi parkslide
Vi bekämpar parkslide på kommunens mark helt utan bekämpningsmedel. Istället använder vi så kallad mekanisk bekämpning. Det är en miljövänlig metod som innebär att vi klipper av parkslidens skott en bit ovan mark några gånger under vår och sommar. Detta upprepas tills dess att beståndet av parkslide har dött ut, vilket oftast tar flera år.
Bekämpa parkslide på din tomt
Du som har parkslide på din tomt bör bekämpa den. Vid bekämpning är det mycket viktigt att inte få upp rotdelar. Parksliden kan endast spridas till nya platser om rötter eller delar av rötter flyttas. Bäst är att klippa av parkslidens skott en bit ovan mark flera gånger under vår och sommar. Detta upprepas tills dess att beståndet av parkslide har dött ut, vilket oftast tar flera år.
Det avklippta skotten kan läggas åt sidan vid växtplatsen eller läggas i slutna säckar och köras till förbränning. Hör med din återvinningscentral om de tar emot dem.
Sidan uppdaterades: