Hoppa till innehåll

På Nacka.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta ditt besök godkänner du att vi använder cookies. Läs mer om cookies

Satans delirium, ett unikt konstprojekt i gamla kontorslokaler i Sickla

Den 1 oktober har Satans delirium premiär i kontorskomplexet på Sicka industriväg. Föreställningen är ett unikt konstprojekt där publiken väljer vad man ska följa i handlingen och blir en del av föreställningen. Det är andra delen i en trilogi och inför premiären har cirka 400 personer stöttat ideellt med kunskaper och arbetstid.

I ett övergivet kontorshus, ett stenkast från Atlas Copcos huvudkontor i Sickla, har mörkret lagt sig. Parkeringen ligger öde och inga människor rör sig i kvarteret. Skyltarna som visar vilka hyresgäster som finns i byggnaden är aluminiumfärgade och anonyma. Men det finns ett namn som sticker ut och som är skrivet med annat typsnitt än de övriga, Satans trilogi.

Projektledaren och regissören Jimmy Meurling kommer och öppnar den tunga dörren och ser ut som om han hade kunnat arbeta på kontor i huset, klädd i en svart v-ringad tröja med en svart, matt skjorta med vita prickar vars krage sticker fram. Men det finns inga kontor längre. Det gamla kontorskomplexet har blivit en kulturverkstad där det är danskurser, musikverkstad och konstskapande i olika former. Och så tre våningsplan med Satans trilogi.

Jimmy Meurling

Det är en utmaning att försöka förklara konstformen som utspelade sig i Satans trilogi förra året och i Satans delirium som har premiär den 1 oktober. Satans delirium är del två i Satanstrilogin som bygger på Michail Bulgakovs klassiker Mästaren och Margarita. Så långt låter det som en vanlig teaterföreställning, men sedan finns det inte någonting som påminner om en vanlig föreställning. Skådespelarna rör sig hela tiden mellan de olika rummen på de olika våningsplanen och interagerar med publiken. Och publiken väljer själva hur de rör sig, vilka dörrar de öppnar och hur nyfiken man vill vara när man tittar i skåp och lådor.

Alla i publiken kommer att få en individuell upplevelse, berättar Jimmy Meurling. Vissa är här och bara tittar på rummen och konsten. Andra väljer att följa en rollperson, t ex Woland, och följer henne under hela föreställningen. Sen kommer de tillbaka och följer Pontus Pilatus vid en annan föreställning. Det är samma sak för de tusen personer som varit med och bidragit till Satanstrilogin. De har alla sin egen ingång till vad det här är för något.

Foto: Sophia Hogman

Inför de två föreställningarna har cirka tusen personer bidragit med olika saker och då jag möter Jimmy, en och en halv vecka före premiären, är det full aktivitet i korridorerna och rummen.

Jimmy Meurling arbetar med ledarskapsutveckling parallellt med teaterlivet, och vid ett tillfälle mötte han en chef från fastighetsbolaget Atrium Ljungberg som berättade att det fanns ett övergivet hus i Sickla. Jimmy kontaktade fastighetsbolaget som tyckte att det lät spännande att få husera en kulturupplevelse och därmed skapa aktivitet mellan Hammarby Sjöstad och Sickla Köpkvarter.

Foto: Sophia Hogman

Jag hade sett en föreställning i London som hette ”The Drowned Man” som inte liknade något jag sett förut, säger Jimmy Meurling. Skådespelarna rörde sig över fyra våningsplan och agerade och interagerade tillsammans med publiken. När jag sedan såg ett inlägg på Facebook av Py Huss-Wallin, som skulle till London så tipsade jag om föreställningen. Det blev egentligen startskottet till Satans trilogi.

Tillsammans med Anders Blom så projekterade Jimmy Meurling och Py Huss-Wallin föreställningen och sökte pengar för att kunna genomföra det, men de fick bara en tiondel av medlen de skulle behöva för att genomföra projektet. Istället har en sorts crowdfunding av mastodontform bidragit till projektet. I arbetet med den första delen 2015 bidrog cirka 600 personer med arbete och kunskap och inför den här delen Satans delirium har cirka 400 personer bidragit.

Jag har räknat ut att det här projektet har 300.000 donerade arbetstimmar, berättar Jimmy Meurling. I del ett i trilogin hade vi 120 konstnärer som gjorde verk och skapade rum. I den här delen har vi 60 konstnärer involverade. Förra året hade vi också ett samarbete med arkitekturskolan där vi hade 300 studenter involverade. I år är det 30 studenter.

Projektet har också fått stort stöd från Nacka, dels från kulturnämnden och dels från andra delar i kommunen.

Vi är ju ingen teater utan tre privatpersoner som skapat en ideell förening. Så jag har varit tvungen att lära mig om alkoholtillstånd, bygglov, livmedelshantering, etc, och då har kommunen varit ett stort stöd.

Flera företag har också varit med och stöttat med t ex felblandad färg och när Atrium Ljungberg hade en träff för sina hyresgäster så nappade alla företag och köpte biljetter till sina anställda.

Vi skulle önska att vi hade hunnit förankra mer i Nacka och nå ut till publiken här men vi har jobbat mest i våra egna nätverk.

När vi går runt i de tre våningsplan som utgör scenen i föreställningen märks det att det närmar sig premiär. I matsalen står två lärare från KTH och sågar upp virke för att bygga klart och en ljusstrimma i ett annat rum skvallrar om ett hemligt utrymme där en konstnär står och arbetar. Han visar den hemliga ingången som uppstår då man öppnar ett kylskåp.

Det finns ungefär 150 rum som vi ställt i ordning och 10-15 stycken av dem är hemliga, så det krävs att publiken är nyfiken för att ta del av allt.

Matsalen är inte bara benämningen på ett rum i föreställningen utan utgör Restaurang Masolit. Publiken serveras nämligen en trerättersmiddag som en del i föreställningen och de flesta kommer då att sitta i restaurangen, men 17 åskådare får äta huvudrätten i dårhusmatsalen. Vem som får sitta i vilket rum beror på hur man väljer att följa föreställningen.

En upplevelse som Satans delirium kräver en hel del av sin publik. Det är många intryck och många sinnen som får arbeta. Under den första delen i trilogin, Satans demokrati, kunde det hända att några i publiken lämnade innan den gemensamma slutscenen då alla åskådare samlas på samma ställe. De var inte missnöjda med föreställningen, men de orkade helt enkelt inte mer intryck.

Alla i publiken får en vit mask som de ska bära under hela föreställningen, säger Jimmy Meurling. Då kan du inte läsa i andra besökares ansikten, utan du måste skapa dig egna uppfattningar av det du upplever. Det gör också att alla blir anonyma, uttryckslösa invånare i den diktatoriska världen.

Då vi lämnar de tre våningsplanen som utgör scenen så går vi in och sätter oss på Jimmy Meurlings kontor. På väggen sitter en gigantisk processplan där varje skådespelares timeline är indelad i minutrar, där rollens agerande finns specificerat. Varje aktion finns på en lapp som är uppsatt med knappnål.

Satans delirium har premiär den 1 oktober och spelas fram till nyårsafton och biljettförsäljningen har gått fantastiskt bra. Femtio procent av biljetterna såldes på femton minuter efter att de släppts. Och i nuläget är åttio procent av biljetterna sålda, trots att biljetterna är dyrare än förra året. Det finns dock en billigare biljettvariant för ungdomar. Då blir man inte vanlig publik utan arbetarpublik vilket innebär att man kommer tidigare till föreställningen och kommer att tilldelas arbetsuppgifter under föreställningens gång.

Det är en väldigt mixad publik som kommer. Vi sökte aktivt efter de som inte vanligtvis går på teater, t ex dataspelsvärlden och lajvare, men det är en väldig blandning av människor som kommer. En del tycker att det är jobbigt att kliva in i det diktatoriska samhället och bli en anonym människa.

Tillsammans har initiativtagarna förevigat inledningen på det enorma projekt som ska bli en trilogi. Arbetet med förra årets föreställning kommer i dagarna i bokform. Och man är redan igång med att förberedelserna för den sista delen i trilogin, Satans död, som ska spelas nästa år. Det blir det största projektet av alla tre.

Det är en märklig känsla att lämna det gamla kontorshuset och gå ut på den öde, mörka parkeringen igen. De tre våningsplanen som innehåller en helt annan värld en den jag just klivit ut i.

För mer information om föreställningen och biljetter, besök: www.satansdemokrati.se

Foto: Sophia Hogman

Text: Urban Rybrink

Sidan uppdaterades:

Mitt Nacka

  • …så får du upptäcka spännande evenemang i din närhet.