13. Undervisa i metaspråklig uppmärksamhet och ordförråd

I de följande tre avsnitten fördjupas själva innehållet i undervisningen på tre områden: Metaspråklig uppmärksamhet och ordförråd, högläsning och förståelse samt begynnande läs- och skrivutveckling. Det här är det första avsnittet. Innan vi tar itu med undervisningen i metaspråklig uppmärksamhet och ordförråd vill jag dock börja med några generella råd om hur man kan lägga upp en undervisningssekvens. Som vi har sett i de tidigare avsnitten är det viktigt att undervisningen är fredad, att den är lagom lång och att den utmanar och intresserar barnen. För att väcka ett sådant intresse bör du som undervisare hålla lärandet i fokus – Vilket lärande ska ske här? Vilka möjligheter till lärande ger den här stunden? Här har du hjälp av att tidigare gjort en förskolepedagogisk planering för området, FÖPP. Därefter bryter du ner planeringen i olika aktiviteter så att det bildas en progression för aktiviteterna. Inför den kommande veckan planeras sedan de aktuella aktiviteterna i ett körschema.

Ett sätt att skapa intresse och lärande är att genomföra följande steg i aktiviteten:

1. Börja med en uppgift, något som barnen ska lösa tillsammans. Det kan vara en utmaning, där de tillsammans ska lösa ett problem, eller en öppen frågeställning som de ska diskutera eller ett material som de får utforska tillsammans, och som har med området att göra. Om exempelvis pedagogen har tänkt att området ska handla om ord på kroppsdelar kan inledningen utgöras av att man tillsammans sjunger en kroppssång som ”Jag gick in i en affär…” eller ”Hänger öronen på dig ner…” där barnen får föreslå kroppsdelar och rörelser till.
2. Därefter kan man låta barnen berätta vad de vill veta mer om det aktuella ämnet, exempelvis om kroppsdelar. Om det är ett område som man kommer att arbeta med i flera aktiviteter kan barngruppen och pedagogerna tillsammans skapa en frågevägg, en tankekarta med de frågor som barnen vill ha svar på om det aktuella området. På så sätt skapar barnen samtidigt en målbild för vad som ska läras under den aktuella aktiviteten.
3. Därefter behöver pedagogen fördjupa kunnandet utifrån barnens frågor och sin planering. Barnen behöver få möta lärandeobjektet, alltså det lärande och den förståelse som du vill visa dem, flera gånger på olika sätt, för att få en förståelse för området. Detsamma gäller för de begrepp som du vill visa dem på, de behöver också presenteras och visas praktiskt flera gånger för att fyllas med betydelse. I en förskola i Nacka arbetar exempelvis en pedagog med att barnen får peka på olika kroppsdelar som handflata, vrist, kinder och så vidare. Som inspiration använde hon ett material, Kroppsdelar, från Folkhälsan (se blocket 13.3 Läs mer om området).
4. När det är dags att avsluta området kan barnens förståelse fördjupas ytterligare om de får möta området på ett annat sätt, exempelvis genom en estetisk upplevelse. I exemplet med kroppen kanske barnen ritar av varandra i helfigur och benämner de olika kroppsdelarna när aktiviteterna på området är klara.

När det gäller den metaspråkliga uppmärksamheten, alltså den tekniska sidan av språket, och ordförrådet innehåller det många olika delar, se avsnitt 3 och 5. Alla dessa delar behöver arbetas igenom med en progression i lärandet. Just när det gäller de här områdena innehåller undervisningen en hel del instruktion och övning, det vill säga kunskaperna behöver repeteras och drillas många gånger
för att de ska kunna användas av barnen i vardagen. Det behöver ske återkommande, minst varje vecka, och systematiskt.

Ett material som många förskolor använder sig av är Före Bornholmsmodellen och Bornholmsmodellen. På så sätt får man med sig progressionen i det förplanerade materialet, under förutsättning att man går igenom materialet såsom det är tänkt. Samtliga delar av dem som nämns i kapitel 3 och 5 kan dock planeras av pedagogerna själva. Då kan också övningarna konstrueras så att de ligger närmare de aktuella barnens intressen. Pedagogerna kan på ett engagerat sätt visa barnen på hur de kan höra ljud och förstå innebörder i skriven text. Några områden som kan planeras i förskolepedagogisk planering för metaspråklig uppmärksamhet och ordförråd är följande:

• Ordförråd som sträcker sig i progression från enkla vardagsord på olika sätt, till mer avancerade ord och begrepp. Ett exempel på det är kroppsorden ovan. I en förskola i Nacka arbetar en av pedagogerna med att gissa och berätta. Någon tänker på ett djur (eller något annat) och beskriver detta för de andra, som gissar vilket djur det kan röra sig om. I en annan förskola genomför en av pedagogerna en enkel och tydlig övning med barnen. Hen använder en figur, hunden Bobbo, som hen placerade på olika ställen i förhållande till en liten låda: Var sitter Bobo nu? På så sätt kan barnen öva framför, bakom, över, under, bredvid och i. Därefter får barnen från en bild med text avgöra var Bobbo är placerad: Hunden är bakom lådan. Ett barn i taget placerar Bobbo på rätt ställe. Till slut ber pedagogen dem att hämta stolar och själva ställa sig på rätt ställe i förhållande till stolen. Under den observerade aktiviteten blev det särskilt många skratt när barnen skulle vara under stolen. Som stöd använder pedagogen Bobbo och den lilla lådan för att visa barnen. Övningarna är inspirerade av materialen Grundläggande TAKK-kunskaper och Fortsatta TAKK-kunskaper (se blocket 13.3 Läs mer om området).
• Övningar med ljud, som sträcker sig från att urskilja olika ljud genom musikinstrument, ärtor i burkar, och liknande, till att kunna avstava med hjälp av att klappa orden och fortsättningsvis kunna rimma, till att till slut kunna höra ljud i början, slutet och mitten av ord och därefter kunna ljuda ut hur ordet ska skrivas.
• Tolka och avläsa instruktioner, från en enkel muntlig instruktion med några få steg, till instruktioner med bilder till att till slut kunna förstå och tolka instruktioner med bild och text.

Om de här områdena ska vara intressanta för barnen är det viktigt att de också ser vad de ska syfta till, längre fram. Där kommer aktiviteter för begynnande läs- och skrivinlärning in, se nästa avsnitt. Det är i barnens eget görande som de förstår nyttan med språket. Aktiviteterna i nästa avsnitt kan därför gärna varvas med de metaspråkliga och ordförrådsaktiviteterna.