Klicka här för att komma till stoppstället på Google maps
Fisksätra varv
Fisksätra motorbåtsvarv anlades 1919 av Axel Larsson. Under 1920-talet växte verksamheten och speciellt omtyckta var Vincobåtarna, ritade av Torild Larsson, son till Axel Larsson. 1945 började man serietillverka
fritidsbåtar. I slutet av 1950-talet tillverkade man flera minsvepare av trä. 1969 flyttades båttillverkningen till Västervik.
I den svenska båtindustrins historia är varvet särskilt intressant genom att man där så tidigt som 1949 började göra experiment med plastskrovsbyggen. Några berömda plastbåtskonstruktioner har utgått från Fisksätra. Bland annat den stadiga segelbåten Fidra och dess variant Havsfidra som bär Fisksätras inlednings -och avslutningsbokstäver i sina namn. Idag finns det en båthamn vid Fisksätra varv och byggnaden Saltsjö Pir där det bland annat finns ett båtsnickeri och en kapellmakare.
Fisksätra Varv i bildens nedre vänstra kant. I övre delen av bilden, något till höger om mitten, syns delar av den motocrossbana som försvann när moderna Fisksätra byggdes. Mörtgatan ligger där idag. Foto 1963.
Fisksätra Varv Foto 1963 Lennart Holmsten.
Den än idag verksamma Fisksätra Marina härstammar från år 1919, när Axel Larsson grundade Fisksätra Motorbåtsvarv. När bilden togs fanns redan planer på den utbyggnad som kom att ske många år senare. Foto 1982.
Pesten 1710
På vattenvägarna reste inte bara människor och varor. Även sjukdomar spred sig med fartygen. År 1710 härjade pesten i Europa. Livland, som var en del av nuvarande Estland och Lettland, tillhörde under denna period Sverige.
Utanför Stäket låg Stäkesund, ett fartyg med flyktingar från Livland. För att förhindra att pesten spreds till Sverige var fartygen tvungna att ligga still på vattnet utanför hamnarna i 40 dagar. Detta kallades karantän. En svartgul flagga hissades för att visa att det kanske fanns smitta ombord. En gul flagga hissades efter 40 dagar för att visa att smittan var borta. Kaptenen på Stäkesund övertalade någon att ro iland honom till Stäkets krog. Under middagen föll kaptenen ner död. Pesten spred sig sedan in till Stockholm. Sjukdomen härjade i Sverige mellan 1710 och 1713. I Stockholm dog ca 40 % av befolkningen.
Slaget vid stäket
Den 13 augusti år 1719 utkämpades den avgörande striden mellan de svenska och ryska styrkorna vid Baggensstäket i Nacka. Slaget blev början på slutet på det stora nordiska kriget som inleddes år 1700 då Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland anföll Sverige. Målet var att återta landområden som länderna hade förlorat till Sverige under tidigare krig. Ryssland, ett land på väg att bli stormakt, ville få tillbaka landområden i finska viken och härmed tillgång till handeln i Östersjön. Men framför allt skulle stormakten Sverige krossas.
De ryska galärerna anlände via Baggensstäket. Tidigare på morgonen hade galärerna blivit upptäckta av en svensk spanare, som strax innan anfallet kunde varna de svenska styrkorna vid Baggensstäket att: ryssen kommer! Ryssland anföll med ca 3 600 soldater från 27 galärer. De gick iland på både Boo- och Skogsösidan, och några galärer försökte ta sig in via inloppet. Svenskarna hade vid tidpunkten för anfallet 400 soldater på plats, men förstärkning kom och man räknar med att ca 1 200 svenska soldater deltog i slaget. Ni får tänka er att på den här idag fridfulla platsen rådde fullständig kalabalik då sammandrabbningen skedde.
Ryssarna satte eld på den torra skogen, slagfältet fylldes av brand- och
krutrök, och ryska soldater rusade fram mot de svenska skansarna för att
försöka ta sig förbi. Föreställ er att här hördes upphetsade krigsrop och
kulorna ven genom luften. Ett öronbedövande larm av explosioner och skrik av sårade soldater. Slaget pågick i flera timmar.
En arkeologisk undersökning har gjorts i området som visar att de ryska styrkorna faktiskt lyckades inta vissa skansområden. När mörkret föll drog sig de ryska styrkorna tillbaka och slaget var över. Svenskarnas förluster uppgick till 30 stupade och 74 sårade, och ryssarna förlorade 104 stupade och 328 sårade.
Slaget vid Stäket har i historieskrivningen beskrivits som en framgång för
Sverige eftersom man lyckades förhindra ett ryskt anfall mot huvudstaden Stockholm. Ny forskning pekar dock på att Ryssland aldrig hade för avsikt att inta Stockholm den 13 augusti 1719, mer troligt är att man från rysk sida ville göra en markering att Stockholm och därmed hela landet stod under ryskt hot.
Flottans galärer
Mellan åren 1700 till 1721 pågick det stora nordiska kriget. Danmark,
Sachsen-Polen och Ryssland gick samman för att ta tillbaka områden de hade förlorat till Sverige. Sjöförsvaret var viktigt för Sverige så att man kunde försvara sina kust- och landområden runt Östersjön. Den ryska flottan moderniserades i slutet av 1600-talet. De började tillverka galärer, en fartygstyp som är känd sedan antiken i södra Europa. Galärer drevs med åror eller segel. De kunde lätt ta sig fram på grunt vatten i skärgården. Galärer passade däremot inte för att strida på öppet hav. Den svenska flottan använde också galärer. Under slaget vid Stäket 1719 låg minst fem svenska galärer i Lännerstasunden; Svärdfisken, Jungfrun, Draken, Phoenix och Svahn samt några mindre skärgårdsbåtar. Fartygen skulle försvara den södra vattenvägen till Stockholm. Galärerna var 24 till 30 m långa och hade 12 till 18 kanoner ombord. På varje galär fanns det mellan 60 till 165 soldater och tremänningar, den tidens hemvärnssoldater.
Sidan uppdaterades: