10. Undervisningens ‘tricks of the trade’

Även om man har ett välplanerat innehåll i aktiviteterna finns det vissa ordningsskapande faktorer som man kan behöva tänka igenom och använda sig av. Det handlar om rutiner i det lilla som skapar ramar för undervisningen och som gör att elever och personal kan koncentrera sig på det viktiga lärande-objektet, det nya lärande som har planerats och ska förstås.

Den här typen av minirutiner är ett slags ”tricks of the trade”, alltså tricks som den skickliga pedagogen känner till och har lärt sig genom erfarenhet men som man kanske inte så ofta lyfter upp och pratar om. Den erfarna pedagogen tar dem oftast för givna, man tänker kanske inte längre på hur man gör. Men för den som inte är lika erfaren, eller som inte har fått tips om hur man ska göra, kan det ställa till en hel del att inte ha tänkt igenom dem. Det kan leda till oordning eller störmoment i gruppen och göra att det blir svårt att fokusera på lärandet, både för elever och personal. I den här texten ska vi titta närmare på några vanliga sådana ”tricks of the trade” som det kan vara bra att tänka igenom innan man genomför undervisningen.

Gruppens storlek och närheten till pedagogen

Elevgruppens storlek är ett första område. Vid ett samtal om något behöver exempelvis gruppen ha en storlek så att alla kan komma till tals. Elevgrupper med uppåt 20–25 elever är oftast för stora för detta. Varje elev kan också behöva få möjlighet att prova och undersöka själv, exempelvis när det handlar om experiment och liknande. I andra aktiviteter kan istället en större elevgrupp ge ett bättre resultat. ”Hela skolan gympar” är ett sådant exempel, där hela fritidshemmet varje eftermiddag har en stunds utegympa till musik, lett av en ensam pedagog, som står synligt till och gör de aktuella rörelserna. Eleverna tar också intryck av varandra. Ett annat exempel är också ett fritidshem i Nacka, där alla elever, runt 150, lyssnar till högläsning under mellanmålet i matsalen. En pedagog läser högt ur en bok med korta kapitel. Högläsningen sker varje dag och eleverna känner vid det här laget till rutinerna eftersom högläsningen pågått i många år – de yngre lär sig av de äldre hur det går till. En fråga att ta ställning till är alltså om gruppen bör vara liten eller stor för att alla ska lära som bäst.

En närliggande faktor till gruppstorleken är just närheten till pedagoger. För yngre elever är närheten till de vuxna viktigare än för äldre elever. Närheten skapar trygghet och ger den koncentration som kommer att krävas för att de ska orka ta sig an lärandet. Det gäller också för elever som är oroliga av olika anledningar, de behöver närheten mer. De flesta erfarna pedagoger flyttar ofta elever som blir oroliga närmare sig själva eller ställer sig i närheten av de elever som kommer att behöva stöd av vuxennärhet. Närheten till vuxna skapar alltså trygghet och ordning och man bör hellre tänka igenom elevernas placering innan, så att de elever som behöver har närhet till vuxna, och så att de elever som bäst behöver sitter närmast. Det är också viktigt att koordinera aktiviteterna mellan pedagogerna så att det alltid finns vuxna närvarande (exempelvis att en pedagog leder aktiviteten medan en annan finns med som stöd för de elever som behöver). Genom att tänka igenom hur elever och pedagoger ska fördelas i aktiviteten skapas bästa förutsättningar för lärande för alla.

Elevgruppens sammansättning

Hur elevgruppen ska vara sammansatt är en annan sak som behöver tänkas igenom. I vissa fall, exempelvis när eleverna ska lära sig något nytt, exempelvis i programmering, kan det vara lärande att alla i gruppen är ungefär på samma nivå i datakunskaper, då kan repetition och övning läggas på rätt nivå, utan att det blir alltför svårt för vissa elever eller att vissa elever blir uttråkade eftersom det är för lätt. Vid andra tillfällen är det mer lärande för alla elever i gruppen om den är heterogen, det vill säga om eleverna har olika kunskapsnivåer. När det exempelvis gäller att problemlösa eller samtala om något kan det ofta vara bra med en liten spridning i gruppen, så att vissa elever kan föra dialogen vidare och de andra kan lära även av kamraterna. En fråga att ta ställning till är om gruppen ska vara kunskapsmässigt homogen eller heterogen för att alla ska lära som bäst.

När undervisningen planeras så att det ska förekomma grupper inom den stora gruppen, till exempel att eleverna ska samarbeta om något i par eller i en mindre grupp, är det också viktigt att tänka igenom hur den uppdelningen ska ske. Det är sällan bra att eleverna väljer själva. Dels väljer de ofta samma kompis som de samarbetar och leker med vid andra tillfällen och lär sig på så sätt inte att arbeta med andra. Dels riskerar man att vissa elever aldrig väljs eller alltid känner att de kommer i sista hand. En väl genomtänkt plan för hur eleverna ska samarbeta i mindre grupper är därför viktig om alla ska lära som bäst.

Tänk igenom möbleringen

Elevernas och pedagogens placering har som sagt en stor betydelse för hur aktiviteten kommer att fungera. Olika möbleringar signalerar olika saker. Att sitta på samma matta som används när man brukar ha avslappningsövningar signalerar att det är okej att lägga sig ner, även om pedagogen just då går igenom nytt lärande. Om man sitter i soffan får man gärna intryck av att det är en mysstund och inte en stund där man behöver koncentrera sig. Sitter eleverna i ring på stolar signalerar det att de bör sitta upp och samtala med varandra, men knappast att de ska vila och slappna av. Sitter eleverna på pallar i en halvcirkel framför pedagogen och flanotavlan signalerar det att det ska ske något där som eleverna bör vara uppmärksamma på. Grupperingar runt arbetsbord, där eleverna ser varandra, signalerar istället att de ska samarbeta och samtala om något. Det finns alltså ingen optimal möblering för alla tillfällen, olika lärandeinnehåll kräver olika placering och möblering. Det är därför viktigt att tänka igenom elevernas och pedagogens placering i rummet och vilken möblering som ska användas för att alla ska lära som bäst.

En annan viktig faktor i undervisningen är att den fredas från störmoment. Om annan personal eller andra elever rör sig igenom rummet, tittar in och ställer frågor eller på annat sätt tillåts störa undervisningen störs elevernas koncentration på det som är i fokus för lärandet. Det är faktiskt oftast inte eleverna som stör, utan annan personal som inte tänker sig för. Det är därför viktigt att prata igenom i arbetslaget hur detta kan lösas. Det kan exempelvis handla om att i vissa situationer sätta sig avskilt med den aktuella elevgruppen, stänga dörren eller sätta upp en skylt där det står Undervisning pågår! Stör ej! Se till att freda undervisningen genom att garantera att inga störmoment tillåts.

Instruera och tala tydligt

Elever (och för den delen också vuxna) behöver i undervisningen få tydliga instruktioner om vad som ska göras och vad som förväntas. Att tala långsamt och tydligt, så att alla hör och förstår är viktigt, men också att variera rösten så att vissa saker förstärks. Särskilt i högläsning och berättande är det viktigt att läsa och berätta med inlevelse, med olika röster för olika personer och med olika styrka för att markera när det är farligt, lugnt eller när något spännande händer. Använd alltså rösten i undervisnings-situationen så att det förstärker aktivitetens innehåll.

En annan viktig del är att avgränsa sitt eget tal som undervisare till att endast innehålla det nödvändiga. Långa utläggningar eller många onödiga ord och meningar gör oftast innehållet svårt att förstå och dessutom riskerar det att bli tråkigt. Detsamma gäller om man håller på med aktiviteten alltför länge. Även om eleverna verkar intresserade i en timme orkar de inte koncentrera sig och lära sig nytt så lång tid. Då är det bättre att istället fördela innehållet på flera olika tillfällen om 15–30 minuter. Tala inte för länge själv och dra inte ut på aktiviteten för länge är alltså två goda råd!

Ställ öppna frågor

En annan del av pedagogens sätt att tala handlar om hur man kan fördjupa tänkandet genom det sätt man talar i undervisningssituationen. Att ställa öppna frågor stöttar eleverna i att tänka vidare om ett visst område. Öppna frågor skiljer sig från slutna frågor genom att de inte har ett speciellt, förväntat svar. Slutna frågor som Vad blir 2+2? eller Vad heter pojken i berättelsen om bönstjälken? har ett svar som pedagogen förväntar sig att eleverna ska kunna ge svar på: 4 eller Jack. Öppna frågor har istället flera möjliga svar och kräver tolkning, analys och reflektion: Vilket är bästa sättet att ta reda på vad 2+2 blir? eller Varför säljer Jack mammans ko för 4 bönor? är sådana öppna frågor. Både slutna och öppna frågor behöver användas i undervisningen. Mer om öppna frågor hittar du i avsnitt 20. Använd några öppna frågor i undervisningsaktiviteten för att främja elevernas tänkande.

Ytterligare ett område är hur pedagogen väljer att korrigera när en elev avger ett felaktigt svar, när frågan kräver ett rätt svar (exempelvis till frågan Vad blir 2+2? ). Det är å ena sidan viktigt att eleven inte känner sig nedslagen så att den fortsättningsvis kanske inte vill delta. Men det är å andra sidan också viktigt att eleven och de andra eleverna i gruppen förstår att svaret var felaktigt, och att de också förstår vad som är rätt. Många pedagoger svarar alltför undanglidande för att inte göra eleven ledsen, exempelvis: Nja… vad säger ni andra? Finns det något annat svar? Ett sådant undanglidande svar kan göra eleverna osäkra på vad som gäller. Då är det bättre att svara att det är fel men att samtidigt uppmuntra och berömma eleven för att den provat och deltagit, exempelvis: Nej, det var fel, men vad bra att du provade! Prova igen! Ni andra, hjälp till! På så sätt bidrar också korrigerandet till att eleverna uppmuntras att delta, samtidigt som det blir tydligt vad som är rätt. Tänkt igenom sättet att korrigera felaktigheter så att eleverna förstår vad som är rätt och samtidigt uppmuntras att fortsätta att delta.

Stöd för förståelsen

Till ”tricks of the trade” hör att använda sig av bildstöd eller teckenstöd (TAKK och AKK) eller rekvisita för att illustrera det som är viktigt i aktiviteten. Ett sådant bildstöd kan exempelvis vara att visa en instruktion, bestående av bilder för att eleverna ska se i vilken ordning saker och ting ska ske. Ett annat sätt att använda bildstöd och tecken kan vara i sagoberättande och högläsning för att illustrera viktiga delar av berättelsen. Samtidigt är det viktigt för utvecklandet av litteracitet, läs- och skrivfärdigheter, att eleven möter skriven text i praktiken. En blandning av bild- och teckenstöd, rekvisita och skriven text är därför att föredra. Att tänka igenom vilka stöd som eleverna behöver i form av bilder, tecken, rekvisita och skriven text för att förstå aktivitetens innehåll är viktigt om alla ska lära som bäst.

Om eleverna ska kunna delta i aktiviteten behöver de kunna förstå syftet med den. Att kort berätta för dem varför aktiviteten genomförs och vilket lärande som är i fokus gör att de förstår hur de själva kan delta för att utvecklas och lära sig. Det kan exempelvis ske genom att man visar på instruktionen eller aktivitetens olika delar som ett bild- och textstöd och samtidigt berättar vad de kommer att lära sig. På motsvarande sätt avslutas aktiviteten också genom att pedagogen frågar: ”Vad har vi lärt oss nu, som vi inte kunde innan?” Då får eleverna också klart för sig att lärande sker i olika steg och att de själva kan vara med och styra sitt eget lärande. Synliggör syfte, innehåll och det lärande som ska ske på ett sätt som eleverna kan avläsa och delta i.

Vem gör vad?

Rollfördelningen i undervisningen är också bra att tänka igenom, i synnerhet om man är flera personal som deltar. Vem gör planeringen? Vem genomför vilket moment? Vad är målet med aktiviteten? Vilka utmaningar för eleverna finns i planeringen? Vem iordningställer material och miljö innan och efter aktiviteten? Dessa frågor bör besvaras innan undervisningen påbörjas, exempelvis när man i arbetslaget planerar den kommande veckan, så att alla vet sitt uppdrag. Tänk därför igenom vem i personalen som gör vad för att garantera att aktiviteten håller hög kvalitet som leder till allas lärande.

Aktiviteten bör heller inte ställas in för att någon i personalen är sjuk, då är det bättre att alltid planera för en personal färre än man är. På så sätt har man i de flesta fall en lös resurs som exempelvis kan förstärka eller som kan observera eller filma sådant som man senare vill analysera. Om aktiviteten ställs in går eleverna miste om värdefull undervisningstid. Se till att aktiviteten blir av, även om någon i personalgruppen inte finns på plats, för att alla elever ska få del av undervisning.