12. Utgå från elevernas intressen, behov och initiativ

I läroplanens del 4. Fritidshem (s.25) står att undervisningen ska ”utgå från elevernas behov, intressen och initiativ”. Det är en skillnad mot grundskolans och förskoleklassens uppdrag, där verksamheten istället primärt planeras utifrån kursplanerna eller del 3, och kanske sedan eventuellt närmar sig elevernas intressen. I fritidshemmet ska verksamheten samtidigt utgå från läroplanens del 4, som vi har sett i de tidigare avsnitten. Det innebär att vissa planeringar kan starta i en idé om vilket centralt innehåll i del 4 som pedagogerna vill synliggöra för eleverna. Andra planer kan utgå från inven-teringarna och knytas till läroplanen. I en inledande del i planeringen i FRIPP, fritidspedagogisk planering, tar personalen, oavsett hur man väljer att börja, ställning till hur elevernas behov, intressen och initiativ ska inventeras.

De allra flesta som arbetar på fritidshem känner till en hel det av det som intresserar eleverna för tillfället – samlarkort, dataspel, tv-program, filmer och leksaker som just då är aktuella i elevernas kultur. Oftast sker inventeringen informellt, när personalen observerar, lyssnar till eller talar med eleverna. Men eftersom verksamheten ska utgå från intressen, behov, erfarenheter och initiativ kommer personalen också behöva mer systematiska sätt att inventera. Det handlar dels om att fånga upp sådant som intresserar alla eller många elever, att alla olika grupper ska få sina intressen speglade under olika perioder och att också se till den specifika elevgruppens behov (som inte alltid samman-faller med dess intressen). Inventeringen garanterar också att eleverna får ett inflytande över verksamheten och att de därmed också kan känna delaktighet och ansvar för de aktiviteter som genomförs. Några arbetsformer för systematisk inventering ska vi se närmare på i det här avsnittet.

Arbetsformer för inventering

Att genomföra inventeringar och kartläggningar av elevers behov, intressen och erfarenheter, inte minst i början av terminen eller inför ett projekt, är alltså viktigt. Några inventeringsformer som kan användas beskrivs kortfattat här. Metoderna provades inom ramen för ett forskningsprojekt om systematisk inventering på fritidshemmet (se Pihlgren, m.fl., 2021).

• Önske-, dröm-, förslagslåda där eleverna kan lägga lappar med sina önskningar. Lådan bör konstrueras och tömmas tillsammans med eleverna och förslagen bör synliggöras för eleverna så att intresset för att lägga i lappar behålls. Dessutom är det bra om förslagslådan inte sitter uppe hela tiden. På så sätt blir eleverna mer inspirerade att använda den när den väl finns på plats.
• Fritidshemsambassadörer innebär att eleverna nominerar vissa elever som sedan utgör en tankesmedja för fritidshemmets olika projekt, teman och aktiviteter, tillsammans med pedagogerna.
• Utvärderingar kan vara snabba återkopplingar direkt efter aktiviteterna eller enkäter som eleverna besvarar, exempelvis före en ny termin.
• Dagliga erbjudanden genom att eleverna får välja mellan olika aktiviteter som varit populära under de senaste veckorna och det som personalen lyssnat in i samtal med eleverna. Inom ramen för ett tematiskt projekt kan valmöjligheterna gälla olika delar av projektet, som exempelvis att experimentera, se film, dramatisera, måla, göra studiebesök och så vidare inom ramen för temat.
• ”Det här är jag”, samtal och intervjuer innebär att intervjua varje elev i början på terminen för att lära känna eleverna bättre och fånga upp deras intressen och önskningar. Det kan också handla om att eleverna svarar på en fråga vid varje samling, exempelvis ”Min högsta dröm är…” ”Jag blir glad av…”
• Kartor handlar om inventering via kartor, se exempel i beskrivningen av tematiska projektet i avsnitt 15. Språkutveckling på fritidshemmet.
• Samtalspromenader innebär att en personal ber en elev att ta med hen till ett ställe som eleven upplever som roligt, stökigt, otryggt eller vad man nu vill få syn på. Eleven får fotografera en bild, och samtalet till och från stället spelas in för att samla information, som sedan analyseras tillsammans med samtal från övriga samtalspromenader. Se en utförligare beskrivning i avsnitt 21. Fler kollegiala arbetsformer.
• Drömmar, drömdag kan innebära att på olika sätt arbeta med eleverna om deras drömmar för att sedan omsätta de idéer som framkommer i olika aktiviteter, teman och projekt.
• En och en-tid: Boka tid med personal innebär att varje elev som önskar kan boka in 15 minuter med valfri personal. Personalen kan på så sätt samla idéer från elevernas tankar.
• Observationer i verksamheten innebär att personalen under en vecka gör systematiska, fem-minuters observationer för att registrera vad eleverna gör, hur de leker och så vidare. Det kan ske med samma enkla observationsprotokoll som användes i avsnitt 1 i Prova att utveckla. Se nedan:

• Observera utifrån målområden: Ett annat sätt att inventera elevernas intressen, behov och initiativ är Silverbäckens fritidshems sätt att inventera utifrån observationer av olika målområden inför varje tematiskt projekt, se avsnitt 8. Planera för tematiska projekt över året.

Analysera inventeringen

Efter den genomförda inventeringen genomförs en analys av materialet som leder vidare till idéer om hur undervisningen i ett visst tematiskt projekt eller en aktivitet skulle kunna genomföras, ungefär som exemplet från Silverbäckens fritidshem (se avsnitt 8). Ett annat exempel är ett fritidshem där personalen hade observerat ett stort intresse för det digitala spelet Among us. Efter att ha observerat och gjort analyser av vad eleverna hade för behov under spelandet planerades en tematisk spelvecka in, där netikett (vett och hyfs på nätet) och källkritik behandlades. En särskild dag för dem som inte hade spelat spelet innan ordnades också, där nybörjarna fick lära sig spela av de vana spelarna. Ett annat exempel på personalens analys gavs i avsnitt 7 och handlade om det tematiska projektet ”Vad vill du bli när du blir stor?” Till att börja med verkade det som att de intressen som eleverna uppgivit i enkäten kretsade kring djur och djurskötsel men när personalen studerade svaren närmare visade det sig att det snarare handlade om framtida yrkesval, där arbete med djur var en av flera önskningar.

Det som framkommer i analysen av inventeringarna kan sedan omsättas i en planering för tematiska projekt i FRIPP eller återkommande aktiviteter i aktivitetskort på fritidshemmet.

Att lyssna för att höra

Uppdraget att utgå från elevers intressen, behov och erfarenheter är faktiskt inte helt lätt. I ett nyligen avslutat forskningsprojekt visade det sig att personalen, trots god vilja, ofta censurerar elevernas intressen och att de vuxnas önskemål, vissa elever eller grupper av elever tenderar att styra innehållet (Pihlgren, m.fl, 2021). De elever som uttryckte önskemål som passade personalens syften, eller de elevgrupper som var mest högljudda, hade enklast att göra sig hörda och få sina idéer genomförda.

Tidigare forskning visar också att fritidshemspersonal ibland uppfattar skrivningen om att utgå från elevernas intressen som att eleverna själva ska välja vad de vill göra på fritidshemmet, utan styrning av de vuxna (Pihlgren, 2014a). Avsikten är dock inte att eleverna helt ska välja själva, utan att personalens undervisning ska utgå från de intressen, erfarenheter och behov som man har kartlagt i elevgruppen och som elevgruppen ger uttryck för, för att sedan koppla dessa till läroplanens områden. Det ställer krav på ett aktivt och lyhört lyssnande från personalens sida.

Det handlar alltså om att aktivt lyssna på det som eleverna förmedlar i form av intressen, initiativ, erfarenheter och behov. Att lyssna efter vad som verkligen sägs och förmedlas innan man skapar sig en uppfattning eller ger ett svar är en konst som kräver en viss övning (Pihlgren, 2008). Att lyssna handlar dels om vad personalen vill och kan höra. Om man som personalgrupp inte har diskuterat igenom sitt förhållningssätt kan det vara lätt att man ställer upp hinder eller inte hör elevernas önskemål. Det handlar alltså i hög grad om personalens normer eller förutfattade meningar om vad eleverna är eller borde vara intresserade av. Det kan stundtals krocka med eller dölja elevernas verkliga intressen.

Att lyssna i den bemärkelsen är att nyfiket närma sig det eleverna vill ha sagt. Det innebär att ställa öppna och nyfikna frågor som inbjuder till reflektion, frågor som har många möjliga svar och som öppnar för nya idéer och tankar (Pihlgren, 2008). Det handlar om frågor som:

• Vad skulle du/ni vilja…?
• Hur skulle man kunna…?
• Hur tänker du/ni om…?
• Vad är viktigt för att du/ni…?
• Kan du/ni berätta mer om det?

En viktig del i lyssnandet är att som pedagog behålla sin nyfikenhet och fortsätta resonera om hur man skulle kunna göra eller lösa eventuella problem. Det innebär att man hellre bör svara ja, snarare än att säga nej eller peka på svårigheter. Det handlar i vissa fall om vad som kan vara möjligt att utveckla tillsammans. Om eleverna i ett Harry Pottertema vill spela quidditch, som ju spelas flygande på kvastar, kan det vara lätt att man som pedagog svarar ”Nej det går inte, önska sådant som är rimligt!” Men man kan istället tänka sig att pedagogen svarar: ”Ja, det verkar spännande. Hur ska vi göra?” På så sätt bjuds eleverna in att tillsammans med personalen hitta lösningar och alternativ. Pedagogernas förhållnings-sätt närmar sig då också styrdokumentens demokratiuppdrag.

De återkommande samtalen med eleverna kommer att ge personalen idéer om vad eleverna kan vilja utforska vidare och önska av verksamheten. När den här typen av frågor ställs till elevgrupper väcks också deras förväntningar på förändringar och på att man fortsättningsvis ska bli lyssnad på (Pihlgren, m.fl., 2021). Det skapas alltså en större förväntan på att bli lyssnad på när personalen förändrar sitt förhållningssätt. Den förväntan måste hanteras om inte den ska resultera i besvikelse.

Elevernas behov – det kompensatoriska uppdraget

Begreppet behov, som också tas upp i läroplanens del 4 i samband med inventeringarna, betyder delvis något annat än begreppet intresse. Behov är något som individen behöver, men som hen nödvändigtvis inte är intresserad av. Behoven uppstår beroende på den omgivning som individen vistas i. Behoven är präglade av människors olika upplevelser och av olika kulturella företeelser. I inventeringsarbetet kan man alltså också behöva fråga sig vilka behov som eleverna har i olika sammanhang och på olika platser. Behoven är kopplade till en annan företeelse i läroplanen (s. 6), nämligen det kompensatoriska uppdraget:

Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas/--/ En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.

Det kompensatoriska uppdraget innebär att pedagogerna tar hänsyn till att eleverna i deras särskilda fritidshemsgrupp kommer att behöva vissa saker som elever på andra ställen kanske behöver mindre av och tvärt om. Det kan också finnas olika behov inom gruppen som måste beaktas. Det krävs alltså en analys av vilka behov som eleverna har just nu. Det kompensatoriska uppdraget innebär att fritidshemmets personal har skyldighet att ge alla elever de allra bästa möjligheterna att utvecklas, verksamheten ska stötta alla till att få del av omsorg och rekreation, utveckling och lärande.

Därför är också inventeringen av intressen, erfarenheter, initiativ och behov viktig. Där läggs förutsättningarna för att personalen ska kunna fylla det kompensatoriska uppdraget så att verksamheten upplevs som meningsfull av alla elever. I en av det tidigare nämnda forskningsprojektets förskoleklasser valde fritidshemspersonalen exempelvis att genomföra ett lära-känna-samtal med varje elev i samband att eleven började i den nya verksamheten för att skapa sig en bild av de olika elevernas behov. En iakttagelse i projektet var att personalen, när de upplevde ett behov, reflekterade med de övriga i personalgruppen, istället för att samtala med eleverna om det var något som alla upplevde och om hur man i så fall skulle kunna åtgärda det. De tenderade alltså att göra eleverna till objekt för de åtgärder som de själva ansåg vara viktiga, snarare än att, som i exemplet med lära-känna-samtalen, se eleverna som subjekt och medaktörer, som en del av demokratifostran.

Ett annat exempel är observationerna i studien av Nackas fritidshem, som visade att eftermiddags-aktiviteter ofta tenderade till att vara aktiviteter som eleverna valde själva. Men i flera av de aktuella fritidshemmen var eleverna vana hemifrån att göra val. De behövde snarare utveckla förmåga att samarbeta med andra, något som endast få av de valbara aktiviteterna gick ut på. Ett annat exempel var att eleverna i de valbara aktiviteterna ofta valde mycket könsbundet – flickor valde vissa aktiviteter och pojkar vissa. Sådana upptäckter utifrån inventeringarna, relaterade till behov, är alltså också viktiga att väva in i analysen och senare i planeringen i FRIPP.