15. Språkutveckling på fritidshem

Språk har en särställning i läroplanen Lgr 22 eftersom språket är nödvändigt för att analysera och tänka abstrakt inom alla ämnesområden. Om eleven har ett utvecklat språk kommer det alltså att betyda att hen lär sig bättre på alla andra områden. Språket är också grundläggande för att fördjupa sociala relationer. Visserligen kan man skapa en relation med stöd av kroppsspråk, kramar och gester, men om relationen ska kunna fördjupas krävs det att man kan förklara sina känslor, berätta om sina behov och lyssna på andras. Språket är också helt nödvändigt för att kunna ta sig an demokratin. I demokratiska sammanhang är det viktigt att kunna föra fram sina åsikter, lyssna på andras, argumentera, diskutera och kompromissa.

I läroplanen framhålls framför allt språk och kommunikation som två viktiga områden för under-visningen i fritidshemmet (Lgr 22, del 4, s. 26):

Undervisningen ska ta tillvara elevernas nyfikenhet och ge dem möjlig¬het att utveckla sitt intresse för och sin förmåga att kommunicera med olika språkliga uttrycksformer.

Undervisningens samspel och kommunikation är en förutsättning för att språkförmågan ska utvecklas i fritidshemsåldern (Björk-Willén m.fl., 2018; Heimer & Ohlsson, 2023). Även när eleven av olika skäl visar språklig sårbarhet är faktiskt samspelet nyckeln för lärande (Bruce, m.fl., 2016). Språkutveckling under fritidshemmets eftermiddagstid handlar därför i hög grad om det som det tidigare avsnittet berörde, nämligen grupplärandet och samspelet.

Fritidshemmets språkundervisning

Ska undervisningen vara framgångsrik behöver fokus vara undervisningens pedagogiska möjligheter, inte elevens eventuella brister eller svårigheter. Utifrån fritidshemmets särskilda uppdrag och arbetsformer ska språkundervisningen fungera som ett komplement till undervisningen i exempelvis ämnet svenska i grundskolan.

Språkundervisningens resultat påverkas enligt forskning av faktorer som kan delas upp i tre olika dimensioner (Harms, m.fl., 2015; Rönnerman & Nordberg, 2022; Waldmann & Sullivan, 2017):

• Fysisk språkdimension – hur de fysiska förutsättningarna i den miljö där undervisningen sker stöttar eller motverkar att det sker ett språklig lärande.
• Didaktisk språkdimension – hur fritidshemspersonalens planering och genomförande av undervisningen stöttar eller motverkar att det sker ett språkligt lärande.
• Social språkdimension – hur det samspel och den kommunikation som används i under-visningssituationen stöttar eller motverkar att det sker ett språkligt lärande.

De här dimensionerna innehåller olika delar som kan observeras på fritidshemmet. I bilaga A, som också behandlades i avsnitt 2, är dessa delar specificerade i tre matriser, som kan användas för att utvärdera fritidshemmets förutsättningar när det gäller att utveckla elevernas språk.

Tre viktiga områden som kräver undervisning

När det gäller fritidshemmets språkundervisning kan denna delas upp i tre viktiga områden:

• Ordförråd
• Litteracitet
• Högläsning

På fritidshemmet är också miljöns utformning viktig. I de närmaste fyra avsnittet ligger dessa områden i fokus. I det här avsnittet ser vi närmare på litteracitet, läs- och skrivutveckling.

Litteracitet – läsa och skriva

Att kunna läsa och skriva handlar inte bara om att kunna bokstäver och ljuda ihop dessa till ord. Eleven behöver samtidigt förstå hur hen ska kunna använda det lästa och skrivna (Liberg, 1993; Smith, 1985). Det brukar kallas för litteracitet (eller literacy på engelska) och handlar helt enkelt om att förstå hur man kan göra för att ta sig fram i vårt samhälle, som ju bygger på det skrivna och lästa ordet.

Eleverna behöver förstå sig på att text är nedskrivet tal, att text har ett budskap och en avsändare, att det finns konventioner som omger läsande och skrivande samt hur läsning och skrivning går till (Debruin-Parecki & Pribesh, 2016). De behöver också kunna avkoda ”berättelsens grammatik”, att en berättelse har en inledning, en handling och ett avslut (Lundberg, 1984). För att vidga sin förståelse och för att efter hand kunna ta till sig kunskap på en högre kognitiv nivå behöver eleven också få möta ett mer abstrakt språk, såväl muntligt som skriftligt, exempelvis genom informerande texter som faktaböcker och liknande (Kleeck, 2016; Hall-Kenyon m.fl., 2016).

Att läsa och skriva är faktiskt inte en mognadsfråga utan det är helt och hållet en fråga om att skapa en god undervisningsmiljö (Fridolfsson, 2020). Om eleverna omges med läsande och skrivande i form av material, förebilder och budskap kommer de att utveckla det egna läsandet och skrivandet. Det betyder att det finns goda förutsättningar för att fritidshemmet ska kunna fungera språkutvecklande för alla elever.

Steg på vägen mot läsande och skrivande

Det finns några steg som de flesta barn och elever verkar gå igenom när de lär sig läsa och skriva. Ofta börjar läsandet med att barnet låtsasläser och klottrar (pseudoläsande/skrivande) i 3–4-årsåldern (Liberg, 1993). Det kan då också förstå vad som är text eller inte och att det är tecknen och inte bilderna som förmedlar den upplästa historien (Fridolfsson, 2020). Barnet kan samtidigt ofta situationsläsa, det vill säga i vissa sammanhang avkoda helord som de känner igen, exempelvis mjölk, kända logotyper som McDonalds eller sitt namn (Liberg, 1993). Det kallas för logografiskt läsande/ skrivande. Under gynnsamma förhållanden kan barn redan i 2-årsåldern genomföra sådan helordsläsning (Söderbergh, 1988).

Därefter förstår barnet att varje skriftbild har ett givet uttryck och tvärtom. De ljudar och skriver bokstavslängder i så kallat alfabetiskt läsande och skrivande (Liberg, 1993). Här kommer de flesta elever i förskoleklass och årskurs ett att befinna sig. Något senare i skolåldern blir läsningen ortografisk – eleven läser med högre hastighet och utan att behöva ljuda, eftersom hen avkodar delar av eller hela orden (Fridolfsson, 2020). I tabellen är de olika stegen sammanställda:

Även om det kan se ut så i tabellen följs inte alltid läsandet och skrivandet åt. Ofta intresserar sig eleverna för skrivandet först, för att sedan närma sig läsandet. Möjligen kan det bero på att många elever tycker att det är mer intressant att producera själva. I forskning poängteras vikten av att eleverna upplever läsandet och skrivandet positivt, och att de känner sig motiverade (Debruin-Parecki & Pribesh, 2016; Fridolfsson, 2020). Eleverna behöver uppleva att skrivandet och läsandet är meningsfullt och roligt i stunden för att vilja ta sig an det ganska hårda arbete som det innebär att lära sig läsa och skriva och att fortsätta utveckla sina färdigheter (Fridolfsson, 2020).

För fritidshemmets del finns många möjligheter att stötta läs- och skrivutvecklingen genom att just uppmuntra viljan och intresset för egen produktion och för att diskutera det man läser tillsammans (Pihlgren, 2022). Genom att delta aktivt i högläsning och diskutera innehåll och händelser i texter, dramatisera egna och andras berättelser och genom att ges möjlighet att själv berätta, skriva meddelanden och använda datorer och andra hjälpmedel kan eleverna utveckla viktig motivation. Eleverna kan på fritidshemmet få möjlighet att se hur läsande och skrivande kan användas för egna syften. Man kan exempelvis ge eleverna möjlighet att skriva egna berättelser, själva eller tillsammans som diktamen. I flera fritidshem i Nacka har man särskilda projekt där eleverna skriver egna texter. I vissa fall läser de sagor för de yngre kamraterna. I något fritidshem producerar och säljer man också en jultidning, och får på så sätt in en fritidshemskassa, som kan användas för olika inköp som eleverna beslutar. Några fritidshem har återkommande mindre läsgrupper i biblioteket och andra genomför tematiska projekt om läsande och skrivande årligen.

Tematiska språkutvecklande projekt

I planeringen av ett tematiskt projekt kan det finnas anledning att tänka igenom vilka språkliga delar som särskilt ska beröras i undervisningen. Språk är som sagt ett prioriterat område i läroplanen, eftersom språket påverkar tänkandet på alla områden, det sociala utbytet samt förmågan att delta aktivt i demokratin.

I mallen för planering i FRIPP, fritidspedagogisk planering, finns möjlighet att tänka igenom vilka begrepp och ord som ska tas upp i det tematiska projektet. Här kan man lämpligen välja 8–10 begrepp som används under hela projektet och som berör det särskilda området som temat gäller, så att alla elever till slut känner till de utvalda begreppens betydelse. Om projektet exempelvis berör teknik och byggkonstruktioner genom att eleverna bygger hus och broar kan begrepp som hållfasthet, kraft, tryck, byggnad, grund, verktyg, redskap och andra liknande definieras och användas i arbetet.

I samband med att det tematiska projektet planeras kan personalen också tänka igenom vilka högläsningsböcker som ska användas under projektet, samt vilka böcker man vill ha framme som inspiration under det att projektet pågår. Det kan handla om både skönlitteratur och facklitteratur. I projektet om byggteknik kan exempelvis faktaböcker som De mäktiga fem, Byggarbetsplatsen: Bland grävmaskiner, lyftkranar och lastbilar, Mulle Meck bygger ett hus och Kul med teknik! och skönlitterära böcker som Sill och Fräs gräver en grop, Den underbara pumpan eller Nalles taxi användas.

En viktig del i språkutvecklingen är också att eleverna får använda sig av språket i dialog med varandra. I samband med planeringen i FRIPP kan det därför vara bra att tänka igenom vilka övningar som ska genomföras på ett sätt som gör att eleverna samarbetar med varandra. Det kan exempelvis innebära att de måste lösa problem i grupp eller att de samtalar om innehållet i högläsningen. För att ett sådant samarbete ska komma till stånd behöver personalen konstruera övningarna så att eleverna behöver varandra som resurs, för att tillsammans lösa uppgifterna som de får (se exempel i avsnitt 14). I exemplet med teknikprojektet kan det innebära att personalen planerar för uppgifter där eleverna tillsammans ska bygga hållbara hus eller broar i grupp, och där de ska förklara för andra grupper vilka fördelar och nackdelar som de upptäcker med olika byggnadssätt och material.

Oavsett vad projektet har som tema kan alltså begrepp och ord, högläsning samt hur eleverna ska samverka i projektet planeras och språkutvecklingen därmed stärkas.

Planera för särskilda, språkutvecklande tematiska projekt

Man kan också ägna hela det tematiska projektet åt området språk och kommunikation. Läroplanens språkrelaterade områden är följande (Lgr 22, del 4):

• Samtala, lyssna, ställa frågor samt framföra egna tankar, åsikter och argument om olika områden, till exempel etiska frågor och vardagliga händelser.
• Samtala om olika typer av texter.
• Digitala verktyg och medier för kommunikation.
• Säker och ansvarsfull kommunikation, även i digitala sammanhang.
• Ord och begrepp som uttrycker behov, känslor, kunskaper och åsikter. Hur ord och yttranden kan uppfattas av och påverka en själv och andra.

Det är viktigt att ha i minnet att det inte handlar om regelrätta lektioner i språk, utan att de tematiska projekten på fritidshemmet bör vara autentiska och fantasiväckande och samtidigt utgå från några av elevernas intresseområden eller väcka nya intressen i elevgruppen. Här finns en rad olika infallsvinklar utifrån fritidshemmets läroplandel. Några exempel på språkutvecklande projekt är följande:

• Vad vill du bli när du blir stor? Projektet inleds med att eleverna två och två får lyssna på och berätta för varandra vad de skulle vilja göra när de blir vuxna. De idéer som framkommer samlas upp i storgrupp och synliggörs i en gemensam mindmap. I projektet görs studiebesök i det omgivande samhället, och eleverna intervjuar olika yrkesutövare. På fritidshemmet högläses böcker om alla möjliga och omöjliga yrken under projektperioden och föräldrar kommer för att berätta om sina yrken utifrån de frågor som eleverna formulerar. Eleverna för också egna anteckningar om yrken som särskilt intresserar dem.
• Netikett. Projektet handlar om att ha mejlbrevvänner. Projektet inleds genom att man sätter upp en postlåda på fritidshemmets vägg och tillhandahåller brevpapper och kuvert. Personalen uppmuntrar till brevkommunikationen genom att skriva brev till var och en och stötta eleverna att skriva egna brev till varandra. En brevbärare delar ut breven. Efter hand introduceras gemensamt brevskrivande till brevvänner på ett annat fritidshem. Alla hjälps åt att diktera vad som ska skrivas och lyssnar också på uppläsningen av brevvännernas brev eller mejl. Till slut får eleverna också egna mejlkompisar på det andra fritidshemmet. Under projektet finns många tillfällen att diskutera källkritik och hur man beter sig på nätet.
• Författarlyan och förlaget. I projektet högläses dikter, sagor eller skönlitteratur och eleverna skriver egna texter, först genom att skriva gemensamt och sedan genom att skriva i par. Därefter bildar eleverna ett förlag som sätter samman en antologi med allas texter, illustrerar, korrekturläser och trycker den. Därefter säljer eleverna antologin, kanske vid jultid, till släkt och vänner. Sen beslutar man gemensamt vad de intjänade pengarna ska användas till.
• Vad säger du, människa?! Projektet kretsar kring olika språk och eleverna blir lärare till varandra i de olika språk som de kan. Fritishemspersonalen fungerar som coacher och hjälper eleverna att sätta samman utbildningsmaterial, där de kan lära sig ett nytt språk. Personalen kan också lära ut språk. Eleverna samlar användbara fraser och uttryck på olika språk på väggen eller i ett häfte så att alla kan ta del av dem. En rad korta instruktionsfilmer kan också göras på de olika språken.
• Min bok, din bok. I projektet tar varje elev med sig en bok till fritidshemmets högläsning. Böckerna kan väljas hemifrån, från fritidshemmets bokutbud eller från biblioteket, och personalen och föräldrarna kan också stötta bokvalet. Böckerna läses sedan en i taget och gruppen samtalar om innehållet. Varje bok tar en vecka att läsa och bearbeta. Den elev som har bidragit med boken presenterar boken och varför hen gillar den. Personalen högläser boken varje dag under veckan. Tillsammans med eleven planerar personalen olika aktiviteter under veckan, relaterade till innehållet.

Språkutveckling för flerspråkiga elever

Ungefär 15 % av eleverna i grundskolan har annat modersmål än svenska. I storstadsregionerna är andelen så pass hög som 44 % (Skolverket, 2024). Det innebär att ditt fritidshem med ganska stor säkerhet har flera flerspråkiga elever och kanske också flerspråkig personal. På många håll i världen är det självklart att lära sig flera språk samtidigt, och det försämrar faktiskt inte språkutvecklingen, utan kan ha flera fördelar (Håkanssson, 2019) . Flerspråkighet innebär bland annat att eleven kan överföra djupare begreppslig och språklig förståelse mellan språken (Cummins, 2000). Det innebär också tillgång till fler kulturella ”glasögon”.

Individer med flera språk använder oftast de olika språken i skilda sammanhang, exempelvis ett språk i fritidshemmet och ett annat hemma, eller ett med morföräldrarna och ett annat med kamrater (Håkansson, 2019). Språkanvändandet och språkinlärningen handlar således inte bara om under-visningen utan också om de attityder som individen har till användandet. Senare forskning har visat att användandet av flera språk och medvetenheten om förhållanden mellan språken också stimulerar och utvecklar språkligt sårbara elever (Paradis, 2010; Hulk & Unsworth, 2010). Rätt hanterade i undervisningen blir de olika språken alltså en tillgång, både i kommunikationen och för tänkandet, för såväl elever med svenska som annat modersmål. Språkundervisningen för elever med svenska som modersmål gynnar även flerspråkiga elever.

På ett av fritidshemmen i Nacka har man använt sig av den här kunskapen för att anordna undervisning i japanska för eleverna på eftermiddagstid. Många elever intresserar sig för just japanska på grund av japansk barn- och ungdomskultur, exempelvis serier och filmer. Genom att lära sig ett helt nytt språk får eleverna också en förståelse för hur språk fungerar och är uppbyggda. I ett annat fritidshem använder man såväl svenska, engelska, som elevernas modersmål för att kommunicera olika budskap på fritidshemmets väggar. Flera språk berikar. Fler exempel finns i avsnitt 17. Ordförrådet.

En grundläggande del i språkutvecklingen är att berika sitt ordförråd. Det sker till stor del genom att använda språket i vardagen, till att kommunicera och samspela med andra. Det som är bra för elever med annat modersmål är ofta också bra för språkutvecklingen hos alla elever.