17. Ordförrådet

Ordförrådet är grunden för all språklig förståelse (Sandell Ring, 2020). Det är viktigt för alla elever att utveckla ett ordentligt ordförråd, inte minst för elever med annat modersmål, eftersom ordförrådet utgör grunden för fortsatt språkutveckling. Ordförrådet utvecklas under tidiga år men fortsätter också att utvecklas genom hela livet. Beroende på den språkliga miljö som eleverna har haft runt omkring sig kommer de att ha olika omfattning på sitt ordförråd. I fritidshemmet hamnar eleverna i många vardagliga situationer där de samtalar med andra, uttrycker sina önskningar och åsikter. De övar på språket medan de gör andra saker. Det är ett bra utgångsläge för att utveckla ordförrådet, men det kräver att personalen har en medveten strategi för att det ska ske. Att bara prata räcker inte för att det ska ske en språklig utveckling. Kan ni arbeta medvetet på fritidshemmet med att utveckla ordförrådet kommer ni att bidra till att stärka elevernas hela språkutveckling.

Det här avsnittet kommer att visa på arbetsformer för att utveckla ordförrådet och begreppsförståelsen som är enkla att använda sig av i det vardagliga arbetet på fritidshemmet. Det innehåller också vissa teoretiska delar som kan vara bra att känna till som pedagog.

Tegelstensord och murbruksord

När vi samtalar och skriver sätter vi samman ord till meningar för att nå olika syften. Orden har olika funktion i det bygget. Ett enkelt sätt att dela in orden är att se dem som tegelstensord och murbruksord (Axelsson, 2019). Med tegelstensord menar man de ord som utgör kärnan i det man vill säga, ord som substantiv (saker) och verb (sånt man gör): bil, boll, glass eller hoppa, sprang, ramlar. Om elevgruppen exempelvis skriver och ritar egna serier om superhjältar kanske tegelstensorden består av ord som hjälte, skurk, superkraft, flyga, ramla, explodera och ord som beskriver material som används för att skapa serierna och hur de används.

Murbruksorden fungerar istället som murbruket i en tegelbyggnad – de kopplar samman och förstärker tegelstenarna. Murbruksorden hör ofta till den språkliga basen i ordförrådet. De flesta eleverna bör ha utvecklat de vanligaste murbruksorden redan under förskoleåren. Det rör sig exempelvis om:

• Prepositioner och prepositionsfraser som: i, på, under, över, bakom, framför, bredvid, på grund av, för…sedan
• Sambandsord/bindeord som: och, eller, därför att, för att, men, ibland, då
• Pronomen som: hon, han, den, det, varandra

Om eleven saknar murbruksord kommer meningarna att bli korta och ofullständiga (Sandell Ring, 2020). Murbruksorden är alltså mycket viktiga för att man ska kunna använda sig av språket på ett sätt som kan förstås och accepteras av andra. De är också mycket vanliga – av alla ord i svenskan är de fem vanligast förekommande just murbruksord, nämligen orden i, och, att, det, som.

Tegelstensorden är ofta lätta att förklara för elever. Man kan peka på saken eller visa bilder eller använda annat material för att illustrera vad som menas med en hjälte eller skurk. Murbruksorden är betydligt svårare att visa, de måste hamna i ett sammanhang för att eleven ska kunna förstå dem: ”Superhjälten jagade skurken in i tunneln” eller ”Skurken lurade superhjälten eftersom han klädde ut sig”. Det blir alltså viktigt för den språkliga utvecklingen på fritidshemmet att personalen stöttar genom att själva använda hela meningar och genom att uppmuntra eleverna att jämföra, visa på olikheter och ge exempel så att språket kommer till användning genom hela meningar. Personalen blir på så sätt en språklig förebild, som genom sitt sätt att tala och välja sina ord visar på hur språket ska fungera. Vi vet genom forskning att språkliga förebilder är mycket viktiga för elevernas språkutveckling (Pihlgren, 2022).

Begrepp sätter handtag på verkligheten

I språkutvecklande sammanhang talar man ofta om ”ord” och ”ordförråd”. När det handlar om elevens kognitiva, tankemässiga utveckling används istället ”begrepp” (Pihlgren, 2013). Ofta använder man ”ord” och ”begrepp” relativt synonymt. Det finns dock en skillnad. Begrepp är snarast ett ords innehåll – de idéer eller tankar som ordet omfattar (Pihlgren, 2020b). Begreppet är alltså något mer än bara ordet eller det som ordet betyder. Ordet ”krona” kan exempelvis antingen innebära att man syftar på pengar (en enkrona exempelvis) eller en huvudbonad (en kungakrona exempelvis). Ordet är detsamma men begreppen, idéinnehållen, är olika. Ett begrepp behöver inte alltid vara kopplat till ett ord, det kan också vara kopplat till en symbol som vi uppfattar med ett visst idéinnehåll, som till exempel en trafikskylt och målade streck på gatan som visar att det är ett övergångsställe.

Konkreta och abstrakta begrepp

När man förstår begreppens innehåll kan man också tänka om den företeelse som begreppet beskriver. Begreppen sätter helt enkelt handtag på en komplicerad värld och gör att vi kan handskas med den, som språkprofessorn Åke Edfeldt konstaterade. Man skiljer på vardagliga, konkreta begrepp och kunskapsrelaterade, abstrakta begrepp. De konkreta begreppen fylls med innehåll genom att vi experimenterar och hanterar vår vardag (Björklund, 2008). Det lilla barnet förstår sig på vad en hund är genom att se en hund, samtidigt som någon pekar och säger ordet hund. Ju fler variationer av hundar som barnet möter, desto mer fylls begreppet med mening. Ju mer eleverna får uppleva, experimentera och hantera olika vardagliga företeelser på fritidshemmet, desto mer ökar deras konkreta ordförråd, om personalen stöttar genom att sätta ord på världen och uppmuntrar eleven att göra detsamma.

Med enbart konkreta begrepp i ordförrådet blir elevens tänkande ganska begränsat. För att kunna planera, analysera, lösa problem och tänka behövs abstrakta begrepp. Abstrakta begrepp är ord som exempelvis vänskap, kamrat, näringspyramid eller addition. De abstrakta begreppen ingår inte naturligt i någons modersmål utan måste läras av alla (Lindberg, 2007). De är egentligen inte svårare eller mer komplicerade. Men man kan inte lära sig dem genom konkreta undersökningar. Istället lär man sig abstrakta begrepp genom att diskutera och prova begreppen i samtal, lek och drama, tillsammans med andra (Pihlgren, 2013).

Både de konkreta och de abstrakta begreppen behövs i ordförrådet. En elev som har ett knappare ordförråd, eller saknar en ordentlig språklig grund, hamnar lätt i att enbart använda sig av uppmaningar och har svårt att variera sina uttryck. Då ökar också risken för att bli missförstådd. I det fortsatta livet kommer eleverna att behöva ett rikare språkligt omfång. Här kan fritidshemmet göra en insats för att bredda elevernas språkliga repertoar inom ramen för olika tematiska projekt där elevgruppen tillsammans kan diskutera hur man ska uttrycka sig för att fråga om man kan komma på studiebesök, för att göra en intervju, skriva en inbjudan till en grillkväll med familjerna eller skriva ett recept. Det handlar också om att använda ett korrekt språk som inte kränker eller sårar andra.

Arbetsformer för att utveckla ord och begrepp i fritidshemmet

På fritidshemmet utvecklas ordförrådet bäst i det vardagliga arbetet. Om personalen fungerar som språklig förebild, som uttrycker sig med hela meningar och med ett korrekt språk omges eleverna av ett språkbad som stärker förståelsen för hur språket kan användas i kommunikation. Ditt eget språk som pedagog är alltså viktigt! I ett av fritidshemmen i Nacka är ett återkommande tematiskt projekt varje år exempelvis fokuserat på språkbruk.

Stretcha språket i samtalet

Det räcker alltså inte bara att prata med eleverna ifall deras ordförråd och kommunikation ska utvecklas. Pedagogen behöver vara mer systematisk. Det handlar om att som pedagog vara uppmärksam på de språkrelaterade situationer som uppkommer under dagen. Det kan till exempel handla om att uppmärksamma eleverna på hur ord hör samman med andra ord, som att grävskopa är en sammanslagning av gräv och skopa eller att grävling hör samman med att gräva.

Det här sättet att utmana elevens dagliga språk brukar kallas att man stretchar språket (Gibbons, 2018). Pedagogen uppmuntrar eleverna att stretcha sitt språk, tänja ut det och använda det bortom elevens nuvarande språkförmåga. Genom att stötta eleverna att fokusera på vad som ska sägas och hur det ska uttryckas skapas en djupare språkkunskap. I vardagssituationen kan det handla om att be eleven utveckla sitt tal. Eleven som sträcker sig efter en bok på hyllan och vill att personalen ska ta ner den, kanske pekar och säger: ”Den”. Istället för att direkt tolka och förstå kan personalen stretcha elevens språk genom att fråga: Vilken menar du?” (även om pedagogen faktiskt förstod det redan innan). På så sätt måste eleven utveckla sin förklaring med fler ord och en hel mening.

Ett annat sätt kan vara att be eleverna att jämföra olika saker, snarare än att bara beskriva dem. I ett tematiskt projekt om Harry Potter kan eleverna exempelvis först beskriva hur eleverna i de olika elevhemmen är klädda, för att sedan jämföra kläderna, deras färger, hur symbolerna på elevmärket ser ut och så vidare. Till att börja med kommer de att beskriva att ”Gryffindors kläder är röda” eller ”de har ett lejon”. När de ska jämföra utökas automatiskt ord och meningsbyggnad: ”Huffelpuffs märke är en grävling medan Slytheryns märke visar en orm” eller ”alla fyra elevhemmen har likadana dräkter men de har olika färger och märken”. Hur pedagogen frågar och vad pedagogen ber eleverna att göra har alltså betydelse för hur språket övas och stretchas. Det kan alltså handla om att i den vardagliga dialogen be eleven:

• Förtydliga: Hur/vad menar du? Hur gick det till?
• Utveckla: På vilket sätt? När skulle det kunna vara? Hur skulle det gå till?
• Fördjupa: Vad skulle det kunna leda till? Vad händer när…?
• Analysera: Vad händer om…? På vilket sätt liknar/skiljer det sig från…?
• Argumentera: Varför är det rätt/fel, bra/dåligt? Varför tycker du att…?

Personalen kan också stretcha språket genom att uppmuntra eleverna att fundera över hur språket kan användas för att uttrycka olika saker. Det kan exempelvis handla om hur man kan uttrycka önskningar eller inbjudan till lek på olika sätt eller hur man ska uttrycka sig i en inbjudan till fest, vid en intervju, under en bussresa eller ett studiebesök. Det kan ske genom att man ställer frågor som:

• Hur skulle man kunna uttrycka…?
• Vad kan man säga om…?
• Hur skulle ni uppfatta det om någon sa…?
• Hur kan man uttrycka det här på ett annat sätt?

Det tar ett tag att öva sig på att komma ihåg att ställa de här frågorna vid olika tidpunkter. Ett knep som en del fritidshem använder är att sätta upp frågorna som ett stöd på väggen i lokaler där man ofta genomför aktiviteter med eleverna. Då kan alla pedagoger påminna sig om bra frågor att ställa medan aktiviteterna pågår. Eleverna kan också efter hand lära sig att ställa frågorna till varandra.

Stretcha språket genom att leka med ord

Det stretchade språket kan också handla om att leka med ord tillsammans. Vad händer om man exempelvis sätter samman bajs och bil – Vad är en bajsbil? Vad är istället bilbajs? Många klassiska elevskämt uppmuntrar också till den här typen av ordlekar. Ett exempel är ”alla barnen…”: ”Alla barnen hade halsduk utom Acke för han hade ingen …..” En annan är ”Vilket djur…?”: ”Vilket djur ser bäst på savannen?” Roliga historier, rim och ramsor fungerar också språkutvecklande. Genom att ta tillfället i akt vid mellanmålet att ställa frågor, gissa gåtor eller leka med orden kan eleverna uppmuntras till att känna igen den här typen av ordlekar och också göra egna.

Stretcha språket genom drama

Drama är ett utmärkt sätt att utveckla sitt språk (Mjaaland Heggstad & Heggstad, 2024). I dramat antar eleverna andra roller, de blir personer som talar på ett annat sätt än de själva gör i vardagen. Ska man föreställa en förälder, en rektor eller en superhjälte kommer man att behöva de ord och uttryck som utmärker just den karaktären. En del av dramaförberedelserna kan vara att tillsammans resonera om vilket språk som ska användas av karaktärerna. Det ökar den språkliga medvetenheten.

I ett av fritidshemmen i Nacka deltar samtliga elever i dramaövningar regelbundet på eftermiddagstid, med det uttalade målet att de utvecklar språket. Därför är också dramastunden obligatorisk för alla och även elever som inte går på fritidshemmet kan delta. I årskurs ett fokuserar exempelvis drama-aktiviteterna på konfliktlösning. I ett annat fritidshem genomförs dramaövningar och dramalekar som en valbar aktivitet under eftermiddagstiden (se observationsutdrag 19 i häftet med observations-utdrag).

Observationsutdrag för kollegial diskussion i fritidshem.pdf

Utöka ordförrådet genom spel, rörelse och lekar

Ordförrådet kan också utökas genom läggspel, med ord och bild på olika kort. Sådana läggspel kan tillverkas i samband med ett tematiskt projekt som man just då har på fritidshemmet. Man kan också involvera föräldrar i tillverkningen på ett föräldramöte. Det finns också en rad sådana digitala spel som utökar ordförråd och meningsbyggnad.

Om spelen fungerar testbaserade, genom att orden upprepas, fastnar orden lättare i minnet (Jonsson & Nyberg, 2020). Många individer minns också bättre om de kopplar en viss rörelse till ordet. Det innebär att man lättare lär sig nya ord och meningar om man upplever med flera sinnen, till exempel genom lek, sång, musik, dans, poesi, drama och skapande i olika material. Det stärker inlärningen av språk. En av de mest avgörande faktorerna för att utveckla ordförrådet och ett rikt språk är att eleverna omges av kompetenta och engagerade personer som inspirerar, svarar på frågor och motiverar till att lära (Wiklund, 2013). Här är fritidshemspersonalens insats alltså av avgörande betydelse.

Utöka ordförrådet genom högläsning med dialog

Vid högläsningen finns det många tillfällen att utveckla ordförrådet och begreppsförståelsen, se också avsnitt 18. Högläsning. När eleverna hör samma text läsas upp flera gånger blir det en repetition som stärker utvecklingen av ordförrådet. I böcker är det skrivna ordet mer formellt än det som används i talspråk. I högläsningen kommer därför eleverna att möta fler abstrakta begrepp än vad man exempelvis gör i det talade språket. Språket i högläsningen blir delvis annorlunda än när man samtalar, det blir mer precist och formellt.

En viktig del av läsningen är därför att diskutera och reda ut vad begrepp, talesätt och meningar i boken betyder (Pihlgren, 2020a). En kombination av högläsning och samtal om det lästa stärker lärandet. Det innebär bland annat att pedagogen ställer öppna frågor, som uppmuntrar till reflektion och dialog om bokens innehåll och ords och uttrycks betydelse (se också avsnitt 20.Ställa utvecklande frågor).

Planera för ord och begrepp

För att vara säker på att eleverna kommer att få möta olika begrepp och ord under ett tematiskt projekt bör man redan i planeringsskedet bestämma vilka ord och begrepp som särskilt ska vara i fokus under den period som projektet pågår. Det bör handla om såväl tegelstensord som murbruksord, och om både konkreta och abstrakta begrepp. Om området rör sig om dinosaurier kan tegelstensord och konkreta begrepp som fossil, gräva ut, käke, ödla, samt några namn på olika dinosaurier, användas. Murbruksord kan exempelvis vara lägesord som under, över, mellan, höger, vänster. Aktuella abstrakta begrepp kanske är tidsålder, arkeologi, historia och konservering. Forskning visar att elever behöver få använda varje abstrakt begrepp på olika sätt i olika situationer minst tre gånger för att man ska greppa innebörden (Nuthall, 2019). Ofta klarnar innebörden av ett begrepp stegvis. I planeringen kan det alltså vara bra att tänka igenom vilka olika möjligheter eleverna får att möta de abstrakta begrepp som man valt ut för att innebörden ska klarna.

Andra områden i ordkunskap

Beroende på ämnesområdet som behandlas kan man också välja att lyfta fram några andra områden inom ordkunskapen (Sandell Ring, 2020):

• Konkreta och abstrakta betydelser av ord och fraser: rygg, ryggsäck, stolsrygg, att ta rygg på någon, att vända någon ryggen
• Ord som uttalas lika men som har olika betydelse: axel, fluga, krona, ledare, hälsa, platta är exempel
• Metaforer, liknelser och förklarande jämförelser: kännas sorgligt i magen, listig som en räv, hungrig som en varg, snäll som en ängel
• Motsatsförhållanden: hård–mjuk, bred–smal, sött–salt
• Över- och underordning: köksredskap: visp, former: rund, ytterkläder: jacka, däggdjur: hund, sädesslag: vete, verktyg: såg
• Precisering och differentiering av begrepp: flod, älv, å, ström, bäck
• Synonymer: raska, skynda, hasta, snabba på, jalla jalla
• Ord som tycks enkla men som har ett brett betydelseomfång: få, slå, gå.

Uppmuntra till flerspråkighet

Ibland kan man vilja följa upp elevgruppens ordförråd för att veta vad man som pedagog kan behöva vidareutveckla i undervisningen. Det kan exempelvis ske genom att man ber en elev förklara: ”Kan du hjälpa oss genom att förklara vad det här ordet betyder?” Samma strategi kan användas för elever med annat modersmål genom att de kan få förklara både på förstaspråket och översätta till andraspråket och från andraspråket till förstaspråket. På så sätt kan exempelvis en reflektionsvägg eller annan dokumentation som eleverna använder och utvecklar under projektet också visa ord och begrepp på de olika språk som förekommer på fritidshemmet, som i exemplet i tabellen:

Att uppmuntra till flerspråkighet i fritidshemmet är bra för alla elever. I observationerna i Nacka fritidshem fanns flera exempel på hur eleverna uppmuntrades till flerspråkighet. I ett fritidshem skedde det genom att budskap och instruktioner skrevs på fler språk, som exempelvis svenska och engelska och på de språk som talades av olika elever och pedagoger. På andra håll användes bildstöd tillsammans med skrivna meddelanden. I ytterligare ett fritidshem deltog de som ville i en kurs i japanska och på ett annat fritidshem i digitalt programmerande, som också är en språklig aktivitet.