16. Språkutvecklande miljö

En viktig del av språkutvecklingen på fritidshemmet är att skapa en språkutvecklande miljö – det vill säga en miljö som inbjuder till att eleverna kommunicerar och praktiserar språk på olika sätt. Miljön påverkar hur eleverna tar sig an eftermiddagens aktiviteter. Miljön antingen möjliggör eller försvårar för vissa aktiviteter att ske (Hippinen, 2017). Man brukar kalla det för miljöns affordance – dess erbjudande till eleverna. En lång korridor på fritidshemmet tenderar att ropa ”spring mig” till eleverna. Och eleverna springer i korridoren, hur mycket personalen än säger till dem! Korridorens affordance är alltför lockande. Om personalen exempelvis förändrar korridorens budskap genom att bygga upp en hinderbana i den eller tejpa en labyrint på golvet, kommer dock eleverna att bete sig annorlunda. Istället för att springa kommer de att utforska korridorens nya affordance.

I ett examensarbete visar Janeriksdotter Pettersson & Gustafsson (2020) att lärmiljöerna på de undersökta fritidshemmen hade stor påverkan på elevernas subjektskapande. Miljöerna visade sig exempelvis ofta förstärka rådande könsnormer genom bilder, teckningar och andra symboler. Undersökningen visade dock att vissa fritidshem medvetet strävat efter att bryta stereotypa mönster, något som också är en del av läroplansuppdraget. Pedagogernas medvetenhet har alltså en stor betydelse (Frödén, 2019). Att tänka igenom miljön är alltså viktigt, även ur aspekter som hur kön, etnicitet, religion och andra kulturella yttringar representeras i miljön och genom valet av böcker och material som presenteras.

Här kommer det att ges några exempel på hur miljöer, vars affordance handlar om språkutvecklande aktiviteter, kan byggas upp eller vidareutvecklas.

Miljöer för samtal

I en språkutvecklande miljö bör det finnas många olika, avgränsade miljöer där flera kan mötas, samtala och utforska – vid lärplattan, vid reflektionsväggen, när man har tagit på sig och väntar på att de andra ska bli klara, vid matbordet och i lekmiljöerna. I de tidigare avsnitten har jag beskrivit hur man kan möblera för och arrangera olika aktiviteter som uppmuntrar till kooperativt samspel (se avsnitt 14). Det är viktiga delar i att bygga upp en miljö som uppmuntrar till språkutveckling. Det finns också andra sätt att bygga upp miljöer för samspel.

Under tematiska projekt kan föremål och böcker, som är kopplade till temat, fungera som samtalskatalysatorer, om de ställs ut i miljön på fritidshemmet. En rik och fantasifull miljö, både inomhus och utomhus, stimulerar till samtal. Det kan både handla om att miljön i sig är inspirerande att leka i, och att texter, spel och annat uppmuntrar till samtal, som på bilderna nedan från olika fritidshem i Nacka:

Utemiljön är en spännande miljö att utforska, exempelvis i rollekar och det är därför också viktigt att tänka in den som en del av att skapa en språkutvecklande miljö. Fler idéer kan man hämta i ett häfte för förskolan, med idéer som kan omsättas till fritidshemmet: Hållbara utemiljöer i förskolan, se Läs mer om området.

Vägledningsdokument Hållbara utemiljöer i förskolan.pdf

Pedagogerna kan behöva fundera över vilka delar av miljön som ska vara fasta, det vill säga som alltid ska finnas tillgängliga för eleverna att utforska och reflektera över, som exempelvis skrivverktyg och lärplattor, och vilka miljöer som ska vara föränderliga för att utmana eleverna till nya tankar och nytt språk. De föränderliga miljöerna kan växla mellan de olika tematiska projekt som elevgruppen just då möter, exempelvis böcker om och föremål som hör till området. Det kan också handla om att genom olika föremål på de olika samspelsplatserna, exempelvis matbordet eller samlingsytan i tamburen ställa fram saker som leder till diskussion. Ett exempel från ett fritidshem i Nacka är gåtorna som finns uppsatta på uteplatsens bod, eller den här utmaningen med veckans uppdrag, som handlar om ett vårdat språk. Öppna frågor, gåtor, ordlekar eller problemlösningar kan också presenteras under mellanmålet, när eleverna är samlade. Genom att lägga en lapp på bordet med ett uppdrag eller genom att pedagogen vid bordet ställer en fråga kan samtalet börja. Bilden till vänster visar ett sådant uppdrag uppsatt under veckan i ett fritidshem i Nacka. Fler exempel på arbetsformer finns i avsnitt 17. Ordförrådet.

Skapa förståelse

Till den språkrika miljön hör också visuella stödmaterial som exempelvis saker, bilder och tecken för att stötta elevernas förståelse. Detta kallas för AKK – alternativ och kompletterande kommunikation. Det handlar om att man tillsammans med talet kompletterar med andra sätt att synliggöra för eleverna, kanske genom att använda rekvisita eller bildstöd vid högläsning eller sagoberättandet, så att alla elever lättare förstår och kan reflektera över innehållet, eller med bilder uppsatta som synliggör olika sinnesstämningar eller andra företeelser. Det kan också handla om att bygga upp lekmiljöer från den högläsningsbok som elevgruppen för tillfället läser så att eleverna kan leka med och i miljön.

Väljarkartor eller scheman, som med bild och text visar olika aktiviteter, miljöer eller material som eleverna kan arbeta med, kan både fungera som stöd för kommunikationen och som igångsättare av samtal, i synnerhet med elever i tidig språkutveckling som ännu inte behärskar så många ord. De är också ett sätt att öka graden av inflytande för eleverna, genom att de informeras om vilka aktiviteter som kommer att förekomma under fritidshemmets eftermiddag. Se exempel i bilderna nedan från fritidshem i Nacka.

Till sist kan det vara bra att komma ihåg att den fysiska miljön behöver ha en stark koppling till det som sker i undervisningen för att den ska ha en relevans för eleverna. Annars riskerar den att bli störande. Alfabeten på väggarna, liksom böckerna i lärmiljöerna, är utmärkta pedagogiska idéer men de måste kopplas till undervisning i litteracitet, det vill säga till aktiviteter där eleverna själva arbetar med läsande och skrivande.

Uteaktiviteter för samtal

Rasten och utestunden fyller flera funktioner för eleverna. Den är exempelvis en viktig del i lärandet. Vi vet från hjärnforskning att elever behöver bearbeta lärandet genom att vila under processen och syssla med annat, så kallad ”inkubation” (Björklund, 2008). Kvaliteten på lärandet ökar, liksom antalet kreativa idéer om man sysslar med andra aktiviteter eller får tid för inkubation i undervisningen (Jensen, 2005). Att få möjlighet att leka är en viktig del i elevernas utveckling, både för tänkande, känslor och fantasi samt för motorik och fysiska förmågor (Kane, 2017). Leken spelar också en viktig roll för samspelet med andra. En god skolgårdsmiljö bidrar till ökad fysisk aktivitet, främjar därmed hälsan och bidrar positivt till elevernas studieresultat (Faskunger, 2008). Rasten ger också eleverna nya uppslag för vad de senare kan göra på sin egen fritid. Idén om rastens lärande utgår från lek i spännande och utmanande miljöer som leder till utveckling.

Rasten är ett möjligheternas mellanrum under den obligatoriska skoldagen, som kan bli ett tidsmässigt rum för lek, kreativitet och rörelse som också ger rekreation, vila och inkubation (Pihlgren, 2019). Och språkutveckling! Det kräver några viktiga förutsättningar. Särskilt under rasten är eleverna sysselsatta med relationsarbete – att förstå sig på hur man själv och andra fungerar i relationer – något som också innebär experimenterande med inneslutning och uteslutning av andra (Wrethander, 2017). Rast-verksamheten kräver pedagoger som arbetar förebyggande för en trygg social miljö men som också kan hantera de konflikter som uppstår på ett sätt som bidrar till elevens egen förmåga att lösa framtida konflikter (se avsnitt 11).

En annan viktig förutsättning är deltagande pedagoger med olika funktioner – som deltagande i elevernas lek och aktiviteter, för att fånga upp elever som på olika sätt hamnat utanför eller inte tar sig in i lekar på egen hand och som garanter för säkerhet och trygghet. Fritidshemspersonalen tänker igenom hur miljö och aktiviteter ska kunna bidra till elevernas positiva utveckling och behöver ställa sig frågan: Hur ser en rastmiljö ut som ger samtliga elever en positiv upplevelse? För att stötta elevernas spåkutveckling? Att leda det pedagogiska arbetet under rasten innebär att bland annat ansvara för att det finns fritidspedagogiska planeringar som beskriver vad som ska ske under rastverksamheten och som utgår från elevernas, intressen, behov och erfarenheter.

Det finns flera olika sätt att organisera intressant och utvecklande rastverksamhet. På flera skolor finns numera skolgårdslärare, en person har det övergripande ansvaret för att rastaktiviteterna är utvecklande, utmanande, roliga och grupporienterade. Ett annat sätt att organisera fritidshems-personalen under rasten är att ha en tydlig rollfördelning. De flesta i fritidshemspersonalen anordnar aktiviteter eller leker med i grupper med elever. De har gröna västar med texten Medlekare. Bland medlekarna finns också en fångare varje rast, en pedagog som har till uppgift att fånga upp elever som inte hittar in i leken och att hjälpa dem att hitta till samvaro och sysselsättning.

Basen för aktiviteterna är ofta en bod med olika lekredskap, där elever kan turas om att fungera som värdar och låna ut olika leksaker till kamrater mot ett lånekort eller liknande. Man kan också erbjuda olika kreativa lek- och byggmaterial som plankor, bildäck, frigolit och annat som kan passa för kreativ och utforskande lek. Ljud, musik och även ljussättning under den mörkare delen av året kan också vara aktiva komponenter. Även om det här sättet att utrusta skolgården ofta innebär ifrågasättanden från andra vuxna, som klagar över att det ser skräpigt ut, ger den oordnade miljön mycket större möjligheter till kreativt utforskande, lek och rörelse. Andra delar i utemiljön kan vara ett utebibliotek, som inspirerar till läsning och där olika uteaktiviteter kan studeras.

För att miljön ska fortsätta vara intressant för eleverna krävs det att personalen kontinuerligt utvärderar elevernas intressen, behov och erfarenheter under rasten. Föränderlighet och utmaning är viktiga inslag i rastmiljön men också trygga vuxna att vända sig till när man känner sig osäker eller inte hittar vad man vill göra. Den välutvecklade rastmiljön fungerar också språkutvecklande under fritidshemmets eftermiddagstid.

Miljöer för läsande

Fritidshemmets läsmiljö är oftast delad med förskoleklassen och grundskolan och uppbyggd på dessa verksamheters villkor. Men det är också viktigt att läsmiljön fungerar för fritidshemmets verksamhet. Böcker, tidningar och lärplattor bör ligga framme och locka till läsning, en särskild läshörna med en bokhylla, sköna fotöljer och böcker - analoga, digitala och ljudböcker - som byts ut med jämna mellanrum eller utdrag ur böcker som sätts upp på anslagstavlan och läses upp vid mellanmålet som dagens boktips är några exempel på hur miljön på fritidshemmet kan byggas upp för att främja och locka till läsning

Det är viktigt att läs- och skrivmaterialet ser lockande ut. Böcker på tavellister lockar mer än böcker huller om buller i högar. Fritidshem har ofta tillgång till böcker men det är inte alltid genomtänkt (Axell & Simonsson, 2019). Ofta är böckerna förlegade eller begränsade till några få områden såsom Lasse Maja-böckerna, faktaböcker, serietidningar och Guiness rekordbok. Här kan bibliotekarien vara till stöd i urvalet.

En sekundär, men viktig miljö för fritidshemmet är biblioteket och biblioteksbesök. De kan förberedas tillsammans med eleverna som får specificera vilka ämnen och teman de skulle vilja läsa mer om, det är oftast bättre än att eleverna ska välja bland samtliga biblioteksböcker på plats. Genom att förarbeta får alla möjlighet att tänka igenom vad de vill läsa och bibliotekarien får möjlighet att förbereda sig. Har skolan ett skolbibliotek med bibliotekarie finns det stora möjligheter att också samarbeta genom högläsning i biblioteket, både av bibliotekets bokutbud och av elevernas egna skrivna texter. Bibliotekarien kan också tipsa om böcker att låna in till fritidshemmet som högläsningsböcker, i samband med olika teman och som boktips för elevernas egen läsning och för läshörnan. Finns det inget bemannat skolbibliotek kan ofta folkbibliotekens personal stötta. Ett urval på minst 20 böcker bör finnas tillgängligt på fritidshemmet, exempelvis med skönlitteratur, faktaböcker, traditionella sagor, tvåspråkiga böcker, en blandning av genrer och böcker som är relaterade till elevernas tidigare erfarenheter, exempelvis i teman.

Miljöer för skrivande

Eftersom de flesta fritidshem delar lokaler och miljöer med skolan tänker man kanske att eleverna kan använda klassrummets möjligheter om de vill skriva. Men så fungerar det inte riktigt. I skolan styrs många av skrivaktiviteterna av kursplanen, exempelvis i svenska. På fritidshemmet utgår skrivandet från elevernas egen fria produktion och deras intresse. Det blir alltså viktigt att se över att de fritidshemsmiljöer som ska uppmuntra till skrivande byggs upp så att eleverna faktiskt uppmuntras till eget skrivande.

Det handlar om att bygga upp en miljö som är ett språkbad eller en språkverkstad, en miljö som uppmuntrar till utveckling av literacy och som gör det möjligt för eleverna att experimentera och leka med skrivandet. Det bör finnas bokstäver i olika former och med olika användningssätt – som analoga och digitala spel, bokstavsplanscher och alfabet att lägga ord av. Här kan det löna sig att tänka igenom hur man kan använda de platser som eleverna ofta använder. En bokstavsplansch som hänger på insidan av toalettdörren kommer exempelvis att bli betraktad av många elever en eller flera gånger under dagen.

Det bör också finnas skrivarhörnor, där det finns möjlighet att skriva med penna och papper och digitalt. Skolinspektionen (2018) visade i sin granskning att datorer användes sparsamt på många av de inspekterade fritidshemmen och att de oftast verkade ge upphov till att personalen hade synpunkter på om eleverna skulle spela spel eller inte. Få tänkte alltså på datorerna som ett viktigt hjälpmedel för skrivandet. Datorerna är dock viktiga i skrivandet, det digitala skrivandet underlättar för elever med motorikproblem att formera bokstäver och texten kan sparas, ändras och utvecklas över tid på ett sätt som är svårare med analog text (Trageton, 2005). När datorerna ska användas till skrivande är det bra att det inte konkurrerar med spelandet – datorerna i en särskild skrivarhörna kan reserveras för skrivandet och för exempelvis bokstavsspel och liknande, medan andra datorer reserveras för mer lustfyllt spelande. En fördel är också om möbleringen inbjuder till att sitta flera så att man kan samarbeta kring skrivandet (jfr. Aronsson, 2017).

Miljöer för drama och lek

En annan viktig komponent i miljön är utrymmen för drama och lek. Det kan innebära att skapa utrymmen som inte är färdigmöblerade utan ger möjlighet till att bygga upp tillfälliga lek- eller dramamiljöer. Det kan också handla om att det finns en klädstång med olika utklädningskläder och rekvisita som lockar fantasin.

Leklådor

Miljön ska alltså också inspirera till lekfullhet på olika sätt. Ett sätt är att ställa iordning så kallade leklådor med olika innehåll som inspirerar. När det gäller skrivande kan två aktuella leklådor vara ”Tryckeriet” och ”Skolan”. I leklådan för tryckeriet kan det finnas tryckeri-set, det vill säga lösa bokstäver som med hjälp av stämpeldyna kan tryckas till text på papper. Här kan också instruktioner för att binda böcker, med material som häftapparat, papper, nål och varpgarn finnas. Ett förkläde och en grön skärm som skydd för ögonen för tryckaren kan också finnas med. I skollådan kan istället arbetsböcker, pennor, suddgummin, en skrivtavla med pennor, bokstavsplanscher och annat finnas, gärna material som elevernas klasslärare använder i skrivundervisningen. De här två leklådorna bör placeras i skrivar-hörnan med närhet till dator. På så sätt kan de uppmuntra till lekar där skrivandet finns med som en aktiv del.

Håll miljön fräsch, lockande och inspirerande

För att den fysiska miljön ska fungera som ett stöd i undervisning och lärande behöver den också vara fräsch, lockande och till viss del föränderlig. Det kan därför underlätta att arbetslaget ger i uppdrag åt olika pedagoger att ansvara för det pedagogiska innehållet, material och miljö, framtagande och undan-plockande i de olika miljöer som man skapar. På så sätt kan samtliga delar i miljön verka för en stark språkutveckling utan att det blir ogörligt för arbetslaget.