För ungefär ett år sedan färdigställde lokale konstnären Lasse Nilsson, Arvaker och Allsvinn, de två stenhästar som kommer att placeras vid entrén till ridanläggningen. Om det verket kan beskrivas som pampigt, visar skulpturen Tröst en annan sida av livet med hästar.
– Det är inte bara för ridningens skull som vi spenderar tid med de här djuren utan också för deras inkännande och empatiska förmåga, och det är det jag vill visa med den här skulpturen, säger Lasse.
En omtänksam puff
Konstverket är i naturlig storlek och flickan och hästen lutar sig mot varandra, panna mot panna. Flickan bär en regnrock med luva som döljer ansiktet. Hon har lite för stora kläder och blöta vantar som hänger ner vid sidorna.
– Hon är vilsen och handfallen och hästen puffar på henne för att väcka henne. Hon har liksom inte hittat sig själv ännu och den slutna luvan ger en ledtråd om hur hon mår, säger Lasse.
– Folk kanske tycker att jag har gjort det enkelt för mig eftersom flickan är ansiktslös men det här verket är inte ett porträtt – det handlar mer om kroppsspråk och rörelse än ansiktsuttryck och utseende, menar han.
Formad med svets och sax
Skulpturen har hållit upphovsmannen sysselsatt det senaste året. Vanligtvis brukar bronsskulpturer gjutas men Tröst är istället gjord av 2 millimeter tjocka bronsplåtar som klippts i mindre bitar och svetsats fast på ett skelett av rostfritt stål.
– Det tar lite längre tid jämfört med att gjuta men jag får också bättre kontroll på processen och kan bygga på eller skära bort hur jag vill. På så vis är metall ett mycket mer förlåtande material än sten, berättar han.
Konstverket är i nära naturlig storlek och kommer att placeras mellan stallet och ridhuset i lagom tid till invigningen.
Okej att både se och röra
Har du tur kan du se när Lasse arbetar på Tröst vid sin ateljé på vägen ut till ridanläggningen. Han hoppas att konstverket blir klappvänligt och tänker göra sitt bästa för att det ska uppfattas som det.
– Jag kommer att blanka upp delar av skulpturen. Det ger lite patina och blir också en signal om att det är okej att röra vid den. Det ska bli spännande att se hur folk interagerar med konstverket. Kanske väljer de att ge flickan en uppmuntrande klapp på ryggen istället för att klappa hästen?
Sandra Davidsson, byggprojektledare på Nacka kommun, menar att ridanläggningen är mer än bara funktionella byggnader, ridbanor och hagar.
- Det är också en plats där människor och djur möts, växer och hittar trygghet. Genom konsten kan vi fånga den känslan och göra miljön mer inbjudande, personlig och meningsfull för fler människor, säger hon.
Sidan uppdaterades: